Publicerad 1970   Lämna synpunkter
SKARFEJA skar3~fäj2a l. ska3r~, f. l. r.; best. -an; pl. -or ((†) -er (Tuneld))
Etymologi
[möjl. av sv. dial. skarv, skräp (motsv. nor. skarv, skräp, nära besläktat med SKARV, sammanfogning), o. en bildning till stammen i FAGER o. FÄGNA (möjl. med bet.: ngt blankt; jfr dels fvn. fǽgja, göra blank, dels nor. dial. fegja, feia, skönhet); björknan räknas ofta av fiskare ss. dålig fisk]
(numera knappast br.) björkna (l. annan fisk av släktet Abramis Cuv.). Tuneld Geogr. 195 (1741; från Värml.). Cederström Fiskodl. 261 (1857; från Vänern). Cederström RådInsjöfisk. 31 (1900; från östra Värml.). Curry-Lindahl Fisk. 140 (1966). Anm. Den i nedan anförda språkprov förekommande formen skallmeja är sannol. en ombildning av skarfeja. Skallmeja? Wenern, med röda fenor, (braxen?). Cederström Fiskodl. 261 (1857).

 

Spalt S 3546 band 26, 1970

Webbansvarig