Publicerad 1970   Lämna synpunkter
SKALÄR skalä4r l. 4r, adj.
Etymologi
[av fr. scalaire, till lat. scalaris (se SKALAR, adj.)]
mat. o. fys. om storhet: som endast har storlek (o. icke riktning) o. som kan uttryckas enbart med ett talvärde; jfr SKALAR, adj. 2NF 31: 1051 (1921). SvTeknOrdb. (1946). särsk.
a) i uttr. skalär produkt (av två vektorer). Ekman Mek. 95 (1919). Skalär produkt av två vektorer: produkten av de båda vektorernas belopp, multiplicerad med cosinus för vinkeln mellan deras riktningar. SvTeknOrdb. (1946).
b) i utvidgad anv., i uttr. skalärt fält, fält (se d. o. 9) vari en skalär storhet i varje punkt har ett bestämt värde; motsatt: vektorfält. 2NF 9: 220 (1908).
Ssg: (jfr b) SKALÄR-FÄLT. mat. o. fys. skalärt fält. SvUppslB 29: 512 (1936).

 

Spalt S 3451 band 26, 1970

Webbansvarig