Publicerad 1969   Lämna synpunkter
SKALL skal4, sbst.2, m. l. r., äv. n. (Åström VertebrDj. 27 (1859)); best. -en resp. -et; pl. -er resp. =; äv. (i ssgrna HORN-, RUD-SKALLE) SKALLE ~skal2e, sbst.1, m. l. r.; best. -en; pl. -ar; förr äv. (i bet. 3) SKALJE l. SKALJER, m. l. r.
Ordformer
(skahl- 1739 (: Skahlid). skaljer (-all-) 18381857. skall 1756 osv. skalle 1831 (: Hornskalle)1906 (: hornskalle). skallia 1739. skallje 18531857)
Etymologi
[sv. dial. skall, skalj, skalje, skal; jfr d. skalle, i ä. d. äv. skal, skallig, fvn. skalgi, nor. dial. skal, feng. scealga, eng. dial. shallow; sannol. avledn. av SKAL, sbst.1 (möjl. med syftning på fiskarternas stora fjäll); jfr äv. fsv. skalghe?, tillnamn (möjl. eg. fiskbenämning)]
1) (i vissa trakter) fisken Rutilus rutilus (Lin.), mört. Tidström Resa 29 (1756; i Skåne). SvFiskelex. (1955).
2) om fisken Scardinius erythrophthalmus (Lin.), sarv; i ssgn RUD-SKALL.
3) fisken Leuciscus leuciscus (Lin.), stäm, stammört; numera bl. i ssgn SKALL-ID. Cederbourg BeskrGbg 190 (1739). Cederström Fiskodl. 261 (1857).
4) fisken Acanthocottus scorpius (Lin.); i ssgrna HORN-SKALLE, SKALL-KNEKT, SKALL-SIMPA.
Ssgr: (3) SKALL-ID. (i vissa trakter) fisken Leuciscus leuciscus (Lin.), stäm, stammört. Cederbourg BeskrGbg 190 (1739; i göteborgstrakten). 4Brehm 12: 486 (1929; i göteborgstrakten).
(4) -KNEKT. (i vissa trakter) fisken Acanthocottus scorpius (Lin.), rötsimpa, ulk. Broman Glys. 3: 667 (c. 1740; i Gästrikl.). Stuxberg Fisk. 262 (1894; i Roslagen).
(1) -PYN. [sv. dial. (Skåne) skallpyn] (i Skåne, bygdemålsfärgat) mört; jfr pjön. Stuxberg Fisk. 496 (1895). SvFiskelex. (1955).
(4) -SIMPA. (†) = -knekt. Alrot Gestr. 2: 38 (1722).

 

Spalt S 3417 band 25, 1969

Webbansvarig