Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SJAFS ʃaf4s, sbst.1, m.; best. -en; pl. -ar; l. SJAFSER ʃaf4ser, m.; best. -n.
Ordformer
(sjafs 1938 osv. sjafser 1893 osv.)
Etymologi
[sv. dial. sjafs, sjafser; till SJAFSA, v. — Jfr SJAFSIG]
(i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) hafsig l. oordentlig person, slarver. Lundell (1893). —

 

Spalt S 2790 band 25, 1968

Webbansvarig