Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SIOUX 4, äv. siωk4s, m.||ig. l. (om folkgrupp l. språk, ss. ett oböjligt egennamn) r. l. m.; best. -en 4n, äv. 4en l. siωk4sen; pl. -er (Zimmermann Jord. 3: 145 (1816) osv.) l. (numera bl. tillf.) = (Ödmann Hearne 2: 135 (1798) osv.); förr äv. (om person) SIUX, m.||ig.; pl. -er; förr äv. SIUXER, m.||ig.; pl. =.
Ordformer
(sioux (siou) 1798 osv. siux 18461847 (: SiuxIndian). siuxer, sg. 1847. siuxer, pl. 1847)
Etymologi
[av amerik. eng. sioux, av amerik. fr. sioux, kortform av indianspr. nadowessioux, nadoweisiw, pl. av nadowessi, liten orm, fiende]
1) i sg. o. pl., sammanfattande, om en på 1800-talet i Mississippis dalgång boende grupp av sju indianstammar, dakota; stundom äv. allmännare, med inbegrepp av andra stammar med närsläktade språk. Ödmann Hearne 2: 133 (1798). Thomée Berghaus 1: 231 (1849; äv. allmännare). De stridbara, mäktiga Sioux. Bremer NVerld. 2: 298 (1853). Siouxernas frihetsbegär hade stått dem dyrt. Malm Siouxind. 18 (1929). Sin mest karakteristiska utbildning finner den silvida raskretsen hos den bekanta indianstammen sioux. Backman MännRas. 126 (1935).
2) språk som talas av sioux (i bet. 1). 3NF (1932). BonnierLex. (1966).
3) indian tillhörande någon av siouxstammarna, siouxindian. Ödmann Hearne 2: 135 (1798). Hagman FysGeogr. 221 (1903).
Ssgr (till 1): SIOUX-HÖVDING. Lindeberg Catlin 95 (1846).
-INDIAN. Lindeberg Catlin 249 (1847).
-SPRÅK. Malm Siouxind. 51 (1929).
-STAM. stam tillhörande sioux; äv. sammanfattande, om siouxindianernas sju huvudstammar. Lindeberg Catlin 258 (1847; sammanfattande). Englund Sioux. 146 (1967).

 

Spalt S 2655 band 25, 1968

Webbansvarig