Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SINUOSITET sin1ɯωs1ite4t l. si1n-, l. -ω1s- l. -os1-, l. 01004, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. sinuosität, eng. sinuosity, fr. sinuosité; av mlat. sinuositas (gen. -tātis), avledn. av lat. sinuosus (se SINUÖS)]
anat. buktighet l. utbuktning o. d.; särsk. konkret(are), om (utbuktning som utåt begränsar) hålighet (t. ex. i sjuklig nybildning). VeckoskrLäk. 5: 369 (1784). 2NF (1916). SvUppslB 4: 164 (1930).

 

Spalt S 2650 band 25, 1968

Webbansvarig