Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SINTER sin4ter, r. l. m. (VetAH 1753, s. 44, osv.), äv. (numera mindre br.) n. (WoJ (1891), JernkA 1915, s. 333); best. -n resp. -tret.
Ordformer
(förr äv. zinter)
Etymologi
[jfr d. sinter; av t. sinter (varav äv. eng. sinter); etymologiskt identiskt med SINDER]
koll.
1) (†) slagg; särsk.: glödspån. Zinter, Sinter .. (dvs.) Hammarslagg, som faller af järnet när det smides och utsträckes vid stångjärnshamrar. Rothof (1762). Vid plåtvallsverket på Skebo, anmärkte (jag för några år sedan) det dubbla laget af oxidskorpa på sintern å plåtämnena. Berzelius ÅrsbVetA 1826, s. 160. ÖoL (1852). — jfr BLY-SINTER.
2) geol. benämning på olika av mineralämnen bestående bildningar som uppstått gm utfällning från ur jorden framspringande källor (i sht varma källor) l. neddroppande l. framsipprande vatten (o. uppträda ss. droppsten l. skorp- l. terrassformiga bildningar); företrädesvis om sådan bildning bestående av kalciumkarbonat (kalkspat) l. kiselsyra. Wallerius Min. 15 (1747). Tuff och Sinter äro benämningar på de porösa, bladiga eller trådiga massor, som afsätta sig ur Thermalkällorna. Hammargren Jordkl. 137 (1854). 2SvUppslB 25: 1238 (1953). — jfr BLY-, KALK-, KISEL-SINTER. — särsk. (i vitter stil, tillf.) bildl., om istapp(ar). Ossiannilsson Hem. 45 (1915).
3) (i fackspr.) gm sintring av en pulverformig l. finfördelad massa framställt styckeformigt (l. pulverformigt) material; särsk. om sintrad järnmalmsslig (använd för framställning av tackjärn o. järnsvamp). Fullgott svampliknande sinter. JernkA 1915, s. 325. Sligen briketteras eller, vilket numera är det vanligaste, sintras, dvs. hopbrännes till oregelbundna klumpar, sinter. HbVerkstTekn. 1: 156 (1944). Svartbränd sinter, (dvs.) sinter i pulverform med hög porositet och relativt hög oxidationsgrad. TNCPubl. 29: 37 (1958).
Ssgr (i allm. till 3; i fackspr. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till sintra): SINTER-ALUMINIUM. sintrat aluminium (framställt av sammanpressat aluminiumpulver av hög renhetsgrad). TT 1953, s. 426.
(2, 3) -ARTAD, p. adj. som liknar l. påminner om sinter; särsk. geol. till 2. Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 279.
(2) -AVLAGRING~020. geol. jfr -bildning. 3NF 8: 631 (1928).
-BESKICKNING. i fråga om smältugn o. d.: beskickning med sinter. JernkA 1922, 2: 203. Den minskade kolåtgång, som numera uppnåtts i blästermasugnen genom införandet av sinterbeskickning. SvIndustri 144 (1935).
(2) -BILDNING. geol. abstr. o. konkret, om förhållandet att sinter bildas resp. (o. vanl.) om den härigm uppkomna bildningen (sinter). Hammargren Jordkl. 138 (1854; abstr.). Bergstrand Geol. 20 (1859; konkret).
-BLANDNING. konkret: för framställning av sinter avsedd blandning av pulverformiga l. finfördelade material. JernkA 1924, 1: 642.
(1) -BLECK. [jfr t. sinterblech] (†) vid färskning av järn använd, framför ugnen placerad järnplatta med flera hål genom vilka slaggen avrinner. Rinman 2: 461 (1789). Heinrich (1828).
-BRONS. [jfr t. sinterbronze] metall. porös metall framställd av bronskorn som efter sammanpressning sintrats ihop (o. vanl. impregneras med olja o. då äv. benämnes oljebrons). TT 1964, s. 215.
-BRÄND, p. adj. sintrad. De sinterbrända (kalk- o. ler-)styckena, den s. k. klinkern, söndermalas till ett fint mjöl .. cement. 2NF 4: 1413 (1905).
-BRÄNNA. sintra (ngt). JernkA 1887, s. 25.
-BRÄNNARE. person (arbetare) som yrkesmässigt framställer sinter; jfr sintrings-arbetare. YrkesförtArbFörmedl. 52 (1936).
-CHARGE. charge (se d. o. 6 a) som skall sintras. JernkA 1920, 2: 188.
(2) -DROPPSTEN. (†) tät, sammanhängande, vågformig, på grottväggar o. d. avsatt droppsten. Brander NatH 148 (1785).
-GLAS. [jfr t. sinterglas] om gm sintring framställda glasprodukter. EncyklRåvMat. (1957).
-GODS-MASSA. jfr sintrings-massa. 3NF 23: 781 (1937).
-JÄRN. [jfr t. sintereisen] jfr -metall. TT 1953, s. 425.
-KAKA. om den kaka av sinter som bildas på rosten i en sinterpanna. JernkA 1915, s. 333.
-KERAMIK. tekn. sintrad keramik (se d. o. 2). TT 1964, s. 987.
-KOL. [liksom eng. sinter coal efter t. sinterkohle] (numera mindre br.) stenkol som vid upphettning (glödgning) sammansintrar till fasta, porösa stycken; jfr smides-kol. Åkerman KemTechn. 1: 148 (1832). 2SvUppslB (1953: ”föråldrad benämning”).
-KORUND. [jfr t. sinterkorund] beteckning på ett slags gm en sintringsprocess av aluminiumoxid (korund) tillverkat porslin med mycket hög smältpunkt; jfr -keramik. IngHb. 5: 404 (1948).
-KROSS. apparat för krossning av sinter. JernkA 1922, 2: 205.
-MASKIN. maskin för framställning av sinter. Törnstrand Metall. 79 (1927; för sintring av blymalm).
-METALL. sintrad metall. EncyklRåvMat. (1957).
-PANNA. (vid vissa sintringsmetoder använd) panna för framställning av sinter. JernkA 1922, 2: 154.
-PRODUKTION. särsk. konkret, motsv. produktion 4 b α. JernkA 1924, 1: 637.
-ROST-FÖRFARANDE. metod för framställning av sinter, som kännetecknas av att sintringsugnen har en vandrande rost på vilken hela sintringsprocessen försiggår. 3UB 8: 41 (1939).
-ROSTNING. (numera mindre br.) rostning av järnmalm (l. blymalm) vid så hög temperatur att malmen börjar smälta. JernkA 1880, s. 10. IllSvOrdb. (1964).
-STYCKE. JernkA 1945, s. 422.
-STÅL. [jfr t. sinterstahl] jfr -metall. TT 1953, s. 515.
-TACKJÄRN~02 l. ~20. av sinter framställt tackjärn. JernkA 1922, 2: 157.
(2) -TERRASS. (numera bl. mera tillf.) sinterbildning (vid varm källa) i form av en terrass. Nathorst JordH 344 (1890; på Nya Zeeland).
-VARM. som har sintringstemperatur. JernkA 1880, s. 10 (om malm).
-VERK. industriell anläggning där sinter framställes; jfr sintrings-verk. JernkA 1922, 2: 205.
-ZON. sintringszon. SDS 1903, nr 111, s. 3 (i fråga om framställning av cement).

 

Spalt S 2646 band 25, 1968

Webbansvarig