Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SINNESSLÖ sin3es~slø2, adj.; n. o. adv. -slött ~slöt2.
Etymologi
[ssg av SINNE, sbst.2, o. SLÖ]
1) som lider av sinnesslöhet, psykiskt utvecklingsstörd l. efterbliven; ofta i substantivisk anv., om person som lider av sinnesslöhet. Bildbara sinnesslöa, imbecilla. Obildbara sinnesslöa, idioter. BerFörenSinnesslöBarnVård 1870, s. 5 (1868). Den, som är .. sinnesslö, må ej ingå äktenskap. SFS 1945, s. 433. Många av .. (tiggarna) voro mer eller mindre sinnesslöa personer, som strövade omkring. Järnbruksminn. 131 (1952). jfr: ”Sinnesslö” utbyttes först 1954, då en ny lag om undervisning och vård av sinnesslöa barn kom till. ”Psykiskt efterblivna” sade man då om barnen, ”psykiskt utvecklingsstörda” blev nästa uttryck och i det nyaste lagförslaget kallas barnen ”psykiskt utvecklingshämmade”. SvD(A) 1966, nr 73, s. 17.
2) = SINNES-SVAG 1; numera bl. (i sht vard., tillf.) i mer l. mindre klart hyperbolisk anv. av 1: idiotisk, vanvettig, imbecill o. d. Driffjädrar och orsaker till .. (korstågen) woro (bl. a.) en sinnesslö skenhelighet, en smittosam hufwud-yrsla .. och de andeligas omåtteliga girighet. AJourn. 1815, nr 194, s. 2. Han gned sinnesslött händerna och såg sig road och belåtet omkring (bland häxorna). Heidenstam Svensk. 1: 175 (1908).
Ssgr (till 1): SINNESSLÖ-ANSTALT~02 l. ~20. anstalt för omhändertagande o. vård av sinnesslöa. BerUndersöknSinnessjMedStyr. 1902, Bil. s. 125. —
-ASYL. (numera bl. om ä. l. utländska förh.) = -anstalt. FörenSinnesslöBarnVårdBer. 1910, s. 47. —
-LÄRARE. lärare som ägnar sig åt undervisning av (bildbara) sinnesslöa. SFS 1918, s. 3219.
-SKOLA. (numera icke i officiellt spr.) skola för undervisning av (bildbara) sinnesslöa. FörenSinnesslöBarnVårdBer. 1907, s. 57. —
-UNDERVISNING~1020. undervisning av (bildbara) sinnesslöa. BtRiksdP 1903, 8Hufvudtit. s. 74.
-VÅRD. omhändertagande o. vård av sinnesslöa. FörenSinnesslöBarnVårdBer. 1907, s. 55. —
-VÅRDARE. (numera icke i officiellt spr.) person som ss. vårdare ägnar sig åt sinnesslövård, vårdare på sinnesslöanstalt, skötare. UNT 1933, nr 115, s. 6.
Avledn.: SINNESSLÖHET, r. l. f.
1) till 1, om olika slag av medfödd l. i tidigaste barndomen förvärvad intellektuell utvecklingshämning som är bestående o. så höggradig att den gör individen oförmögen att reda sig i livet utan särskilda hjälpåtgärder (omfattande formerna idioti, imbecillitet o. debilitet), psykisk utvecklingsstörning l. efterblivenhet, oligofreni; förr äv. allmännare, om annan form av sinnesrubbning. (Ronneby) helsovatten har visat en stor och välgörande kraft: .. (bl. a.) I några af Nervsystemets egentligare sjukdomar, såsom sinnesslöhet och lamhet efter slaganfall och kraft-uttömning. AB 1845, nr 103, s. 1. SFS 1966, s. 697.
2) (†) till 2, = sinnes-svaghet 2. Att en viss högre grad af dygd, hvartill styrka, mod, ståndagtighet, eller ett finare omdöme fordras, icke kan äga bestånd i förening med sinnesslöhet, är ostridigt sannt. Rademine Knigge 1: 149 (1804).

 

Spalt S 2633 band 25, 1968

Webbansvarig