| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SIKTE sik3te2, sbst.2, n.; best. -et; pl. -en (Rajalin Nav. 107 (1728) osv.) ((†) -er Gadd Landtsk. 1: 366 (1773)).
1) om det förhållandet att ngt har ett sådant läge i förh. till l. avstånd från ngn l. utmärkes av sådana yttre förhållanden (t. ex. luftens beskaffenhet, förekomsten resp. frånvaron av skymmande föremål) att det befinner sig resp. icke befinner sig inom synhåll för ngn l. i ngns synfält l. är resp. icke är synligt för ngn; i sådana uttr. som ngt är l. kommer (i sht förr äv. ngt är osv. ngn) i resp. ur (förr äv. av) sikte (i sht förr äv. siktet), ngn har l. får l. (be)håller ngt i sikte (i sht förr äv. siktet), ngn får sikte på (äv. av) l. kommer i sikte av ngt, ngn förlorar l. lämnar l. släpper ngt ur sikte (i sht förr äv. ur siktet), äv. (mera tillf.) ngn förlorar sikte på ngn; äv. (numera knappast br.) ngt kommer till sikte, ngt kommer inom synhåll för ngn; i äldre ex. utan bestämd avgränsning från 2. Få, ha land i sikte. De hade förlorat kusten ur sikte. Modern släppte aldrig sonen, som lekte nere på gården, ur sikte. Cypren begynte komma oss j sichtet. Apg. 21: 3 (NT 1526). (De) komme så fierre, att the finge thee Lupskes (dvs. lybeckarnas) skiip i Siktedt. G1R 9: 166 (1534). Landell Bligh 18 (1795: fingo .. sigte af). AFSoldan (1849) hos Aho Soldan 198 (: komma till sikte). Från en af de röda utposterna signaleras ”Fientliga fartyg i sikte”. IllMilRevy 1898, s. 113. Barnen hade ett gott försprång, men pojken hade ingen svårighet att behålla dem i sikte, förrän han kom till en sänka i marken. Lagerlöf Holg. 1: 50 (1906). Höpken Momb. 188 (1908: förlorade sikte på). Kronstadt-eskadern, som på morgonen börjat kryssa västvart, fick snart sikte på Revaleskadern. VFl. 1933, s. 166. Jag vill inte lämna pappa ur sikte. Gustaf-Janson ÖvOnd. 73 (1957). — jfr LAND-, ÖGON-SIKTE. — särsk.
a) (†) i sådana uttr. som ha ngt i fullt sikte, ha ngt inom synhåll så att det är fullt synligt; söka sikte av ngt, söka få ngt inom synhåll; få första siktet av ngt, för första gången (vid ifrågavarande tillfälle) få sikte på ngt. Wid Solens upgång .. hade bägge Arméerne hwarandra uti fullt sigte. HC11H 1: 77 (1676). Andra dagen på förmiddagen fingo vi första sigtet af Terra-Firma af Södra America. Gosselman Col. 1: 14 (1828). (I forntiden måste) seglaren ofta dreja bi .., afvaktande gynsamt tillfälle att söka sigte af land. Lavén Sjökr. 17 (1854).
b) [jfr ä. d. inden l. uden sigt, i fråga om omständigheter vid tagande av byte] (†) i uttr. innan l. utan siktes, inom resp. utom landsikte (dvs. nära land l. hemlandet resp. långt ute på havet o. långt från hemlandet)? Alt .. byte szom vinnes eller tagis tiil Landh eller vathn, jnnen sichtis eller vtan sictis, thet gå tiil gmenige byte, halffdelen tiil oss, och halffdelen till vort krigxfolck. G1R 10: 129 (1535).
c) (†) i uttr. driva efter sikte, om drevhund: driva efter villebråd som den har o. håller inom synhåll; jfr SIKT, sbst.1 2 b. ÖoL (1852).
d) i vissa oeg. l. bildl. anv., med mer l. mindre nära anslutning till den eg. bet. (jfr 6, 7); särsk. i sådana uttr. som förlora l. tappa ngn l. ngt ur sikte, förlora kontakten med ngn l. icke längre råka ngn o. d. resp. tappa l. glömma bort l. förbise ngt o. d.; lämna (förr äv. låta) ngt ur sikte (i sht förr äv. siktet), glömma bort l. förbise l. icke beakta ngt, lämna ngt ur räkningen l. därhän o. d.; ngn har ngt i sikte, ngn har utsikt att få l. kan vänta sig ngt. (Det gäller) at .. i alt hafva för ögonen rikets .. sanskyldiga bästa och des tarfvor; låtom detta ädla ögnamärket icke utur siktet. 2RARP 13: 559 (1743). För att .. icke lemna de gjorda anmärkningarne helt och hållet ur sigte, wilja wi (osv.). SKN 1843, s. 22. De voro kusiner och hade träffats som barn. .. Sedan förlorade de hvarandra alldeles ur sigte. Cederschiöld Riehl 2: 23 (1878). Han har en god tjänst i sikte. Cannelin (1904). Redan innan jag lämnade England (för att sjunga i Amerika), hade jag märkt, att vi hade storm (dvs. bråk o. trassel) i sikte. Krey-Lange Melba Liv 223 (1927). Vid införing i formuläret (för registrerade ändringar i jordregistret) bör framförallt hållas i sikte, att uppgiften skall klart och otvetydigt återspegla den fortgående fastighetsbildningen. SFS 1948, s. 342.
2) (numera bl. ngn gg) om handlingen att se l. betrakta l. bese l. besiktiga ngt l. ta sig en titt på ngt, seende, anblick, syn, åsyn; ögonsikte; särsk. i sådana uttr. som taga l. fatta ngt i sikte (förr äv. siktet), taga sig en titt på ngt, bese l. besiktiga ngt; förr äv. i uttr. i ett sikte, med en blick; efter siktet, efter l. med ledning (enbart) av okulärbesiktning; äv. oeg. l. bildl. (se särsk. a, b); jfr 1. Ingenn gulskedare annamar noghot sylff till ath skedha effter sichtedh, vtan effter proban. G1R 9: 363 (1534). Itt memorial för .. (”generalingenjören” Rodenburg) att .. taga (befästnings-)verket i sichtet och gifva Regeringen ther öfver sin advis och censur (dvs. åsikt). RP 8: 272 (1640). När Birger Jarl den ö (dvs. det blivande Stockholm) i sichte tagit hade, / Man strax (osv.). Risell Vitt. 455 (1720). I et sikte. Serenius Mmm 1 b (1734). Törneros (SVS) 4: 146 (1827: fatta .. i sigte). (I tornet) kan (kungen) taga / I sigte nejden rundtomkring. Kullberg Tasso 1: 56 (1860). KyrkohÅ 1940, s. 96. — jfr ÖGON-SIKTE. — särsk. i vissa oeg. l. bildl. anv. (jfr 6, 7).
a) (†) om syn l. synsätt. Tänk .. huru många människor, som stå kvar i periferierna .. och ha ett snedt sikte på världen, utan blick för centrum. FLimnell (1874) hos Dahlgren Lyr. 288.
b) (†) i uttr. få l. igenfå sitt sikte, betecknande att det blir resp. åter blir ljust, med möjlighet för ngn att se l. dyl. Nattens Mörker då bårtgikk, / iag mitt Sikte igiänfikk. Warnmark Tuktesp. 19 (1687). Dän mörka Natt gik bortt, en liuser Dag smög opp, / En sol sitt sikte fekk. Dens. Sinnew. 39 (1687).
3) siktande (se SIKTA, v.1 3); äv. dels om det förhållandet att blicken vid siktande är så l. så (särsk. rätt) inriktad på ngt, dels (särsk. i ssgn ÖGON-SIKTE) om ngns förmåga att sikta, dels konkretare, övergående i bet.: riktmärke, ögonmärke o. d.; särsk. i sådana uttr. som taga sikte, sikta; taga (förr äv. ställa) sikte (äv. sitt sikte) på ngt, sikta på l. mot ngt, använda ngt ss. riktmärke. Ställa sitt sickte på något. Sahlstedt (1773). Den sitt skott ej lossar / med säkert sigte och stadig hand, / han duger hvarken för kung eller land. Sturzen-Becker 6: 179 (1868). Ur ett litet fönster syntes ett rödt ljus, på hvilket de båda vandrarne togo sigte. Strindberg SvÖ 2: 98 (1883). Du ska ta sigte med ögona på trädtopparna der borta, när du ska hoppa från sån här stor höjd. TIdr. 1896, s. 452. Trots noggrant sikte och god avvägning gick första skottet över. Nilsson HistFärs 61 (1940). — särsk. (tillf.) bildl. (jfr 6, 7), i uttr. taga sikte på ngt, om stäv: styra mot ngt o. d. Nu skall jag bjuda min stäf att ta sikte på olika stränder. Wulff Petrarcab. 73 (1905).
4) (†) avstånd (med tanke på siktning) l. dyl. Det är för långt sickte; skottet kan icke träffa. Stenborg Jäg. 14 (1780).
5) (†) oeg., om ngts belägenhet inom synhåll i en viss riktning i förh. till ngt; i sådana uttr. som ngt har ngt i rakt sikte l. rätt för sig l. snett över i sikte, ngt är beläget inom synhåll rakt fram resp. snett över i förh. till ngt. Borg-gården .. (på Vapnö var) allenast med canal .. skild från Ladugården, och hade honom rätt för sig i sikte. Barchæus LandthHall. 79 (1773). (Templet ligger) på en klippudde, som har Anios största vattenfall i rakt sigte. Atterbom Minn. 439 (1818). (Trädgården) har snedt öfver i sigte Anios spelande böljor. Därs. 447.
6) bildl., om det förhållandet att ngn riktar sin uppmärksamhet l. sina tankar l. sina strävanden på ngt l. sätter ngt ss. mål o. d.; numera nästan bl. i sådana uttr. som taga sikte på ngt l. taga l. fatta ngt i sikte, ägna sin uppmärksamhet åt l. ha ögonen riktade på ngt; ta ngt i beaktande; ta hänsyn till l. avse ngt; inrikta sig på ngt; ha ngt ss. syfte l. ändamål l. objekt; syfta till l. sikta mot ngt; ha ngt i sikte, ha sin uppmärksamhet riktad l. ha ögonen riktade på ngt, ha ngt för ögonen l. ”i kikaren” l. för avsikt l. ss. mål, ämna göra ngt, tänka l. ”lura” på (att göra) ngt, syfta till l. sikta mot ngt; med sikte på ngt l. med ngt i sikte, med sin uppmärksamhet riktad l. med inriktande av sina strävanden på ngt, med ngt i tankarna l. för ögonen l. ”i kikaren”, med ngt ss. mål l. uppgift, siktande på ngt; förr äv. allmännare, mer l. mindre klart liktydigt med: syfte, ändamål, avsikt (äv. i uttr. siktet på ngt är osv., avsikten l. syftet med ngt är osv.); jfr 10 c. Vad har du nu i sikte? Sichtet på thetta Bodet (dvs. budet att du skall älska din nästa såsom dig själv), är .. intet annat än thet, at (osv.). Sylvius Mornay 435 (1674). Fattom i sigte sjelfva den stora hufvudfrågan: hvad är det Absoluta? Leopold 4: 153 (c. 1820). Om denna (av L. Hammarsköld i en recension framställda) fråga efter begreppets grund möjligen skulle kunna ha en djupare mening, så har denna likväl tydligen legat utom rec(ensenten)s sigte. Geijer I. 5: 345 (1821). När en flicka begifwer sig till en så grann stad, som Stockholm, att taga tjenst, har hon då i sigte att blifwa ladugårdspiga månne? Almqvist Lad. 4 (1840). (W. F. Palmblad) lät .. beveka sig (till att bli tidningsman) af högt aktade män och vänner, hvilka .. med närmaste sigte på det mot slutet af 1847 inträffande riksdagsmötet, funno tillvarelsen af en konservatif tidning vara nödvändigare än någonsin. Atterbom Minnest. 2: 203 (1853). När .. någon hade en resa i sigte och fruktade oväder, rådfrågade han i Dôdônê Zeus aigiochos, d. v. s. himmelen som har stormen i sin makt. Lysander Faust 37 (1875). Det lät nästan som om han haft något vådligt i sikte. Siwertz Sel. 2: 166 (1920). Varje förnuftig terapi tar i första hand sikte på att söka häva själva sjukdomsorsaken. Fåhræus LäkH 1: 14 (1944). Att studera .. som student med en speciell examen i sikte. BonnierLM 1954, s. 61. Det svenska stilleståndsförslaget, som tog sikte på en tid av trettio år, inrymde (osv.). HallHist. 1: 369 (1954). — jfr ÖGON-SIKTE.
7) (†) bildl.: uppsikt, kontroll; förhållandet att ngn hålles i styr l. till lydnad o. d.; särsk. i uttr. hålla ngn i sikte(t), hålla ögonen på ngn l. hålla ngn under uppsikt l. i styr l. schack o. d.; jfr SIKT, sbst.1 3. Bureus Warn. D 3 a (1604). Gvibertus intogh .. stadhen Alba, på thet han medh sijn närwarelse skulle holla the Romare vthi Sichtet. Schroderus Os. 2: 611 (1635). Andra Dagen så straffades några (soldater) til Lijfwet, som funnes hafwa warit delachtige vthi .. (ett myteriförsök), men the andre höllo the sedan starckt vthi sichtet. Widekindi KrijgH 193 (1671). I Mödrar, håller wäl the döttrar vti sichte. Kolmodin QvSp. 1: 51 (1732). Björnståhl Resa 1: 384 (1772). — jfr ÖGON-SIKTE.
8) (†) i överförd anv.: utseende. Den saken har et sikte som intet doger, .. (dvs.) utsende. Pfeif DeHabitu 266 (1713; möjl. bildl.).
9) (†) bildl., i uttr. på längre sikte, på längre avstånd (i tiden l. rummet) l. dyl.; jfr SIKT, sbst.1 7 c. Höpken 1: 250 (1771).
10) konkret: föremål som utgör riktmedel, t. ex. kikarsikte, l. del av riktmedel, särsk. siktskåra l. siktpunkt på den bakre (närmast skytten befintliga) delen av ett eldvapen. Fast, rörligt, ställbart sikte. De förnämste delarne af .. (kvadranten) äro twänne Bågar .. samt twänne Sichten eller krysz. Rajalin Nav. 107 (1728). Ett par (pistoler) med .. en Rosensten till sigte. InventVagnHovstall. 1814, s. 162. Sigtningen blir säkrast ju längre korn och sigte äro skilda från hvarandra. Svederus Jagt 8 (1831). Tigerhielm 44 (1867; om diopter). Hvarje sikte stäldes in och gevären höjdes. Janson Abr. 339 (1901). SoldILuftv. 1946, s. 13. — jfr BAND-, DIOPTER-, ELEVATIONS-, FJÄDER-, FÄLL-, GROP-, KIKAR-, KLAFF-, RAM-, RING-, RYTTERI-, TORPED-, TRAPP-SIKTE m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. taga kornet och siktet med ögat, rikta blicken så att man ser kornet o. siktet i en rak linje. ExFlott. § 77: 4 (c. 1740).
b) i uttr. få in ngt i siktet, få en rak siktlinje från siktet till ngt, se ngt genom siktet. Östergren (1938). Han .. fick .. in en av duvorna i siktet .., han tryckte av och duvan föll ner. Husáhr Jeriko 11 (1958).
c) bildl., i sådana uttr. som ha siktet inställt l. inriktat på ngt, ha inriktat sig på ngt, ha ngt ss. mål, sikta mot ngt; jfr 6. DN(A) 1947, nr 4, s. 16. Därs. 1964, nr 266, s. 19.
-FJÄDER. (förr) till fjädersikte hörande stålfjäder vars ena ända var fäst vid siktfoten l. gevärspipan o. vars andra (med en siktskåra försedda) ända var höj- o. sänkbar. EldhandvSkjutsk. 2: 83 (1877). —
-FOT. om den del av ett sikte på ett skjutvapen varmed siktet är fäst vid bösspipan l. eldröret. Jochnick Handgev. 47 (1854). —
-KLACK. klack (se klack, sbst.2 1) som uppbär siktmedel (t. ex. siktskåra). Wrangel SvFlBok 138 (1897; på kanon). —
-KLAFF. om var o. en av de klaffar på ett klaffsikte som kunna fällas o. resas. Gynther Förf. 9: 548 (cit. fr. 1858). —
-LÖS, adj.2 (adj.1 se sikt, sbst.1 ssgr). (mera tillf.) som är utan sikte. Otter Officer 60 (1930). —
-RAM, sbst.2 (sbst.1 se sikt, sbst.2 ssgr). till sikte hörande fällbar ram med en därpå förskjutbar löpare (med siktskåra). EldhandvSkjutsk. 2: 83 (1877). —
-VISARE. visare på artilleri- o. luftvärnspjäs o. d., som på en skala anger pjäsens uppsättning. Billman o. Landström (1945).
B (mera tillf.): SIKTES-INSTÄLLNING, se A.
Spalt S 2317 band 25, 1967