Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SIKTA sik3ta2, v.3 -ade.
Etymologi
[efter d. sigte (motsv. nor. sikte), ombildning av ä. d. secte, fd. sæktæ (motsv. fsv. säkta, nor. dial. o. nyisl. sekta, böta o. d.), till ett fd. ord motsv. ä. d. sægt, fsv. säkt, fvn. o. nor. sekt, skuld, straff, till (ett ord motsv.) fsv. saker, säker resp. fvn. sekr, saker, skyldig (se SAKER resp. SÄKER, skyldig). — Jfr SIKTE, sbst.3, SIKTELSE]
(föga br.) i uttr. sikta ngn för ngt, beskylla ngn för ngt, tillvita ngn ngt. Livijn siktar ständigt (statssekreteraren G. F.) Wirsén för oredlighet i sin ämbetsmannautöfning. Mortensen LivijnDram. 314 (1911). Därs. 316.

 

Spalt S 2317 band 25, 1967

Webbansvarig