Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SIDOTBLÄNDE sidå3~blän2de, n.; best. -et.
Ordformer
(förr äv. -blende)
Etymologi
[jfr t. sidotsche blende, eng. Sidot l. Sidot’s blende; till namnet på den franske kemisten T. Sidot, som 1866 upptäckte fluorescensen hos denna förening, o. BLÄNDE, sbst.1]
kem. med vissa föroreningar (särsk. koppar) uppblandad, artificiellt framställd zinksulfid som vid radioaktiv belysning utsänder ljus. Grenander Radioakt. 25 (1909). Starck Kemi 335 (1931).

 

Spalt S 2212 band 25, 1967

Webbansvarig