Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SHELF ʃäl4f, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. schelf)
Etymologi
[jfr t. schelf; av eng. shelf, hylla, av feng. scelf, scylf, scylfe, klippa, murbröstning, avbalkning m. m., sammanhörande med mnl. schelve, scelf, träställning m. m. (holl. schelf), fht. scelp, valv, träställning med tak, fvn. skialf, skiǫlf (utom ss. personnamn anträffat bl. i ssgr, t. ex. Hliðskjalf, Odens bostad), sannol. rotbesläktat med SKILJA (se ERooth i FilolArk. 5: 18 ff. (1957))]
geol. o. geogr. kontinentalsockel. Ymer 1919, s. 289. Den ostsibiriska shelfen. NordT 1929, s. 5. De stora undervattensdalar, som äro inskurna i shelfen och kontinentalsluttningen vid den nordamerikanska ostkusten. Ymer 1936, s. 334.
Ssgr (geol. o. geogr.): SHELF-AVLAGRING~020. särsk. konkret. 2NF 36: 90 (1923). —
-FIRN. jfr -is. Ymer 1948, s. 266. —
-IS. [jfr t. schelfeis, eng. shelf ice] is som täcker lågt kustland o. shelf (särsk. i Antarktis). 2NF (1916). Ymer 1948, s. 108. —
-OMRÅDE~020. Ymer 1936, s. 334. —
-SEDIMENT. jfr -avlagring. Hadding Geol. 69 (1954).

 

Spalt S 2085 band 25, 1967

Webbansvarig