Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SFÄRICITET svä1risite4t l. svæ1r-, äv. sf-, l. 0104, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(sfär- 1947 osv. spher- 1786)
Etymologi
[jfr t. sphärizität, eng. sphericity, fr. sphéricité, mlat. sphericitas (gen. -tātis); ytterst till senlat. sphæricus, gr. σφαιρικός (se SFÄRISK)]
(i fackspr.) egenskapen att vara sfärisk; (grad av) sfärisk form; jfr SFÄRISKHET. Björkegren 2580 (1786). Dalin 586 (1871).
Ssgr (i fackspr.): SFÄRICITETS-GRAD. grad av sfäricitet. NaturvForsknRådRed. 1947—48, s. 49 (i fråga om sedimentära partiklar). —
-MÄTNING. mätning av ngts sfäricitetsgrad. NaturvForsknRådRed. 1947—48, s. 49 (i fråga om sedimentära partiklar).

 

Spalt S 2081 band 25, 1967

Webbansvarig