Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SENSITIVA sän1siti4va, äv. 1032 (sensiti`va Weste, sännsiti`va Dalin; sän1siti4va l. 30~20 LoW (1911)), r. l. f., om person f.||ig.; pl. -or (Meurman (1847) osv.), förr möjl. äv. -er (se nedan); förr äv. SENSITIV, r. l. f. resp. f.||ig.; best. -en; pl. -er (möjl. äv. att hänföra till sg. sensitiva, Weste (1807), GHT 1896, nr 173 A, s. 2).
Ordformer
(sensitiv (-if) 18071896. sensitiva 1795 osv.)
Etymologi
[jfr t. o. eng. sensitive; av fr. sensitive, substantiverat f. av sensitif (se SENSITIV, adj.)]
1) bot. om vissa växter tillhörande släktet Mimosa Lin., vilkas blad uppvisa stor känslighet bl. a. vid beröring; numera företrädesvis om arten M. pudica Lin.; jfr SENSITIV, adj. 1 c. Holmberg 2: 758 (1795). Fries Ordb. 107 (c. 1870). Ekbrant VVRumsv. 231 (1955; om M. pudica).
2) i jämförelse o. mer l. mindre bildl., för att beteckna ngn l. ngt ss. mycket känslig(t) l. ömtålig(t); särsk. om nervöst (över)känslig person (särsk. kvinna); jfr MIMOSA 3. (Den moraliska känslan) är hastig i sine Värkningar och handlar likt Sensitivan utan Eftersinnande. LittT 1795, s. 314. Knorring Cous. 3: 44 (1834; om kvinna). (El Greco) är en sensitiva, som vi ömsom får se ansatt av smärta, ömsom av extatisk lycka. Ruin SjunknH 90 (1956). särsk. [efter motsv. anv. i eng.] (numera föga br.) om parapsykologiskt medium. Pfeiff Sinnett Mesm. 95 (1892). GHT 1896, nr 173 A, s. 2.

 

Spalt S 1924 band 25, 1967

Webbansvarig