Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SENIUM se4nium, n.; best. -iet, i best. anv. äv. utan slutartikel.
Etymologi
[jfr t. o. eng. senium; av lat. senium, (hög) ålder, ålderstigenhet, ålderdomssvaghet, till senex (gen. senis), gammal (se SENIL)]
med. tid l. period av en människas liv, som kännetecknas av senescens l. senilitet, gubb- l. gumålder(n). 2NF 25: 637 (1916). Idun 1952, nr 23, s. 32.

 

Spalt S 1909 band 25, 1967

Webbansvarig