| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SENIORAT sen1ora4t l. se1-, l. -iω-, n.; best. -et; pl. =.
1) (i sht om ä. förh.) jur. motsv. SENIOR, adj. o. sbst.1 I: arvsordning enligt vilken viss arvfallen egendom tillfaller den till levnadsåren äldste inom kretsen av arvingar; jfr MAJORAT. Dalin (1871). 2SvUppslB 19: 57 (1951).
2) motsv. SENIOR, adj. o. sbst.1 I, om (ställning ss. tillhörande) grupp av äldre förutvarande medlemmar av en studentkår; i ssgn SENIORATS-FÖRENING.
3) motsv. SENIOR, adj. o. sbst.1 II 6: egenskapen att vara senior; ställning ss. senior; stundom äv.: seniorskollegium. LGTegnér (1799) hos Wrangel TegnKärlekss. 122. EFries (1881) hos Cederschiöld Banbr. 86. LundagKron. 1: 8 (1918; om seniorskollegium).
(2) -FÖRENING. förening av äldre förutvarande medlemmar av en studentkår (med uppgift att bl. a. verka till fromma för yngre aktiva medlemmar av kåren). SvD(A) 1958, nr 307, s. 10 (vid Sthms högskolas studentkår).
Spalt S 1909 band 25, 1967