| Publicerad 1966 | Lämna synpunkter |
SEKTÖR sektö4r l. -œ4r, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
1) (om franska förh., tillf.) om (större) avsnitt l. sektor (se d. o. 1 b γ) av en front (utgörande stridsområde för en division l. dyl.). Sektören var lugn för tillfället, knappt ett kanonskott hördes. Cederschiöld Kerg. 132 (1917).
2) (†) = SEKTOR 2. Secteurer och alla Matematikens redskaper. SvMerc. 6: 708 (1761). Melanderhjelm PVetA 1790, s. 44.
Spalt S 1773 band 25, 1966