Publicerad 1966   Lämna synpunkter
SEKRETERA sek1rete4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(förr äv. secr-)
Etymologi
[jfr t. sekretieren; avledn. av SEKRET, sbst.2]
(numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) förse (ngt) med sekret l. sigill, sigillera. Et hanss (dvs. biskopens i Växjö) öpna secreterade breff. VDAkt. 1651, nr 89. Sekreteringen var (under 1700-talet) en besvärligare procedur än i våra dagar. Medan nämligen sigillet under konungens namnteckning fästades blott med oblat, blev sekretet fastgjort även med ett litet tvärband av papper, draget genom bladet. Wedberg 1HD 298 (1922).

 

Spalt S 1754 band 25, 1966

Webbansvarig