Publicerad 1966   Lämna synpunkter
SEKIG se3kig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[sv. dial. sekig; till SEKA]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) släpig, långsam. Lundell (1893; utan angiven bet.). Han svängde årorna i långa, sekiga tag. Sjödin StHjärt. 153 (1911).

 

Spalt S 1748 band 25, 1966

Webbansvarig