Publicerad 1965 Lämna synpunkter SEBOLIT se1bωli4t l. seb1-, l. -ol-, r.; best. -en; pl. -er. Etymologi [jfr t. o. eng. sebolith; till lat. sebum, talg (se SEBACINSYRA), o. gr. λίϑος, sten (jfr LITO-, OTO-LIT)] med. konkrement i talgkörtel. Wernstedt (1943). Spalt S 1532 band 24, 1965 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
