Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SCHÄFER ʃä4fer, sbst.1, förr äv. SCHÄFFER, m.; best. -n; pl. -frar (Polhem Brev 129 (1717) osv.) ((†) = BondestRP 3: 490 (1739), BtRiksdP 1895, I. 1: nr 22, Bil. s. 2; -frer PH 6: I 4 a (1761), Weste FörslSAOB (c. 1815)).
Ordformer
(schef- 17831792. scheff- (schieff-, skeff-, skieff-) 1650 (: Schefferinnornas)1747. schäf- (shäf-, skäf-) c. 1675 osv. schäff- (skäff-) 16721835)
Etymologi
[liksom d. schæfer av t. schäfer, av fht. scāfari, motsv. mlt. schāpēr(e), mnl. schāper (holl. schaper); avledn. av det ord som föreligger i fsax. scāp (mlt. schāp), mnl. schaep, scaep (holl. schaap), fht. scāf (t. schaf), feng. scēap (eng. sheep), alla med bet.: får; av ovisst urspr. — Jfr SCHÄFERI]
1) (utom ss. förled i vissa ssgr numera bl. i skildring av ä. förh.) person som uppföder får; fårherde; särsk. (o. utom ss. förled i vissa ssgr numera bl.): innehavare av l. föreståndare för l. person anställd vid schäferi; jfr 2. Femb haanar, een Oxse, Tuå Leijon, Een Schäffer och Schäfferinna af glaas. Karlson EBraheHem 95 (i handl. fr. 1672). Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens Betänckande angående schäfferiers införande på Öland och Gottland. .. (Deputationen tillstyrker att) 10 à 12 familler schäfrar må ifrån Tyskland införskrifvas .., doch så at hvar och en af dem förplicktes med sig i riket införa 25 st. får af det bästa slaget. 2RARP 9: 451 (1738). Tjenstehjon. Hit räknas (enligt yrkesräkningen vid 1890 års folkräkning) drängar, pigor, kuskar, .. fåraherdar, schäfer, vallhjon (m. fl.). BtRiksdP 1895, I. 1: nr 22, Bil. s. 2. Kjellberg Ull 273 (1943; om förh. på 1730-talet). — jfr MÄSTER-SCHÄFER.
2) (förr) (vid schäferskola utbildad, till en länsstyrelse knuten) person som (hade eget schäferi o.) fungerade ss. konsulent l. dyl. för fåraveln inom ett visst distrikt (län). PH 3: 1743 (1741). Kjellberg Ull 285 (1943). — jfr FÅR-, PROVINSIAL-SCHÄFER.
Ssgr (i allm. till 1): A: SCHÄFER-BILD. (†) = -tavla. BoupptSthm 1680, s. 91 b (1673).
(1, 2) -DISCENT, m. [till lat. discens (gen. -entis), p. pr. av discere, lära sig] (†) = -lärling. Alströmer RelSchäf. 38 (1741). Dens. BerSchäff. 32 (1747).
-DOSA. (†) dosa (av porslin) med pastoral bildframställning. Stråle RörstrH 1: 48 (i handl. fr. 1733).
-DRÄNG. [jfr t. schäferknecht] (förr) dräng anställd hos schäfer. Alströmer UndervFår. 44 (1746).
-HATT. [jfr d. schæferhat, t. schäferhut; hattar av liknande typ användes av sydeuropeiska herdar]
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) av halm l. tyg tillverkad, oftast med hakband försedd, lågkullig (ss. solhatt använd) damhatt med brett, delvis nedböjt l. nedfallande brätte (vilken kom på modet i samband med 1700-talets pastorala natursvärmeri); jfr herde-hatt slutet, herdinne-hatt. Bellman (BellmS) 8: 94 (c. 1765). Se den Son (dvs. Bergströmskan) med Schäfer-hatt / Prägtig som en annan, / Med en Musch i pannan / Såg jag maken! / Isterhakan / Hänger på den gamla draken. Därs. 1: 123 (c. 1775, 1790); jfr: (Eng.) a hog in armour .. (sv.) en ful, plump person i fina kläder, ”so i schäferhatt”. WoL 599 (1885).
2) [kakorna ha en viss likhet med (det böjda brättet hos) en schäferhatt] kok. i plättlagg gräddad kaka l. bakelse som, medan den ännu är varm, bockas över smal stång o. d., plättbakelse. Zetterstrand Kokb. 435 (1863). Solnedg. 1: 104 (1910; om förh. på 1840-talet).
-HUND. [jfr d. schæferhund, t. schäferhund; för modern språkkänsla anslutet till schäfer, sbst.2] fårhund; särsk. (o. numera nästan bl.) = schäfer, sbst.2; jfr herde-hund. Nilsson Fauna 1: 62 (1820). TurÅ 1920, s. 235 (om schäfer). särsk. [jfr t. schottischer schäferhund] (föga br.) i uttr. skotsk schäferhund, skotsk fårhund, collie. Månsson Rättf. 2: 306 (1916).
Ssgr: schäferhund- l. (vanl.) schäferhunds-avel. schäferavel. Hundb. 1: 514 (1955).
-kennel. schäferkennel. SDS 1928, nr 51, s. 13.
-HYDDA. [jfr t. schäferhütte] (†) herdekoja. ÖoL (1852).
-KAKA. (†) = -hatt 2. PT 1898, nr 2, s. 2.
(1, 2) -LÄRLING. (†) elev vid schäferskola; jfr -discent o. schäferi-lärling. Alströmer BerSchäff. 11 (1747).
(1, 2) -LÖN. (förr) lön till schäfer. Salander Gårdsf. 90 (1758).
(1, 2) -SKOLA, r. l. f. (numera bl. i skildring av ä. förh.) skola för undervisning i fårskötsel l. fåravel; särsk. om sådan (till ett schäferi knuten) skola på Höjentorps gods i Västergötland, vilken J. Alströmer anlade 1739 o. som till 1766 utbildade schäfrar (se schäfer, sbst.1 2); jfr schäferi-skola. Alströmer RelSchäf. 28 (1741).
-STYCKE. [jfr t. schäferstück] (†) herdedikt l. herdeidyll (se d. o. slutet). NordLitTid. 1846, sp. 139.
-TAVLA. (†) tavla med pastoralt motiv. BoupptSthm 1683, s. 222 a (1682). ArvskifteSthm 18/5 1685.
B (†): SCHÄFERS-DRÄKT. herdedräkt; jfr schäfer-klädning. Tersmeden Mem. 1: 244 (c. 1780).
Avledn.: SCHÄFERI, se d. o.
SCHÄFERINNA, f. Anm. Förr användes äv. den rent tyska formen schäferin. Tersmeden Mem. 1: 268 (c. 1780). [jfr d. schæferinde, t. schäferin] (†) till 1: (till) herdinna (utklädd kvinna l. flicka). HusgKamRSthm 1650—55, s. 91 (om kvinnor utklädda till herdinnor). Karlson EBraheHem 95 (i handl. fr. 1672; om prydnadsfigur av glas föreställande en herdinna). 2:ne små flickor, klädda som scheferinnor med korgar på armen, strödde rosor ur sina korgar (vid Katarina II:s och G. III:s möte i Fredrikshamn 1783). FoU 20: 322 (1783).
Ssg (†): schäferinne-kläder, pl. herdinnekläder. Tersmeden Mem. 1: 244 (c. 1780).

 

Spalt S 1433 band 24, 1965

Webbansvarig