Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SARACENSK sar1ase4nsk, äv. (numera föga br.) SARACENISK -isk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-cenisk 1635—1887. -censk (-s(c)ensk) c. 1734 osv. -scinsk c. 1734)
Etymologi
[jfr t. sarazenisch, eng. saracenic, fr. sarracénique, mlat. sarracenicus; till SARACEN]
i sht hist. som tillhör l. härstammar från l. har avseende på saracen(er); ofta liktydigt med: muhammedansk (särsk. arabisk l. turkisk); äv.: som liknar saracenernas. Then Saraceniske Läran. Schroderus Os. 2: 16 (1635). (Miguel Servet) begaff sigh .. in i Africa, ther at lära thet Saraceniske Tungomåålet. Därs. III. 1: 148. (Påven) Alexander den III:s Bref til Konungarna i Norden angående Estlands Saraceniska omvändelse (dvs. Estlands omvändelse gm krig). Lagerbring 1Hist. 2: 187 (1773). Hur behagar dig denna saracenska rock och detta skrin från Damaskus? Heidenstam Folkung. 2: 254 (1907). Saracenska ögon, svarta och djupa som natten. Lindsström Deledda OndVäg. 86 (1907). De svårigheter sarascenska sjörövare åstadkommo för Medelhavstrafiken. HallHist. 1: 154 (1954).
Avledn.: SARACENSKA, f. [jfr t. sarazenin] kvinnlig saracen. Dalin FrSvLex. 2: 632 (1843). Den sköna saracenskan skall omvända sig till den sanna tron. VLitt. 3: 202 (1902). Dag på dag på Palestinas kust en saracenska gick. Henning Sept. 86 (1936).

 

Spalt S 1171 band 24, 1965

Webbansvarig