Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SAPOROG sap1orå4g l. -ωr-, förr äv. SAPOROV, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. za-. -poro- i ssg 1917 (: zaporohövdingarna). -porog 1884 osv. -poroh 1709. -porov 1709—1712. -porowier, pl. 1712. -pperon 1711. -proj 1721. -prov 1722)
Etymologi
[jfr t. saporoger, fr. zaporogue; av ry. zaporožec, bildat till za-, bortom, på andra sidan, av ovisst urspr., o. porog, tröskel, vattenfall, fors, möjl. besläktat med sv. dial. fork, käpp (se FORK, sbst.2)]
i sht hist. kosack tillhörande den grupp av kosacker som bodde nedanför forsarna i Dnjepr (främst på ön Chortitsa) o. som under 1500-talet bildade en självständig organisation, vilken upplöstes först under slutet av 1700-talet. Hermelin BrBarck 164 (1709). (Mazeppa, Sparre, Mejerfelt m. fl.) gingo fort (efter Poltava 1709) medh konungen tillika medh en hop cosshaker och saporower. HH XVIII. 4: 28 (1709). (K. XII:s manskap utgjordes) af swänshe 1500 man, men wallosgier, cosacker, och sapperoner woro utj en summa tillsammans 3000 man. KKD 3: 223 (1711). De vildaste och djärvaste bland .. (kosackerna), zaporogerna .. hade ett läger på en flodholme och levde under en genomförd republikansk organisation. Almquist VärldH 5: 311 (1933).
Ssgr (i sht hist.): SAPOROG-HÄR, r. l. m. här bildad av saporoger. Lindqvist RysslSång 1: 442 (1904). —
-HÖVDING. Spångberg StMän 1: 182 (1917). —
-KOSACK. saporog. SvTidskr. 1929, s. 608.

 

Spalt S 1163 band 24, 1965

Webbansvarig