Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SANNSKYLD l. SANNSKYLT, adj.; n. -skylt.
Ordformer
(-skyld 1560—1757. -skyll 1610—1727. -skylt c. 1676—1752, 1767 (möjl. att uppfatta ss. adv.))
Etymologi
(†)
1) = SANNSKYLDIG 3.
a) = SANNSKYLDIG 3 a. En persoon .. then ther stadeligen håller sig till then rätta och sanskylla evangeliske läro. OxBr. 12: 664 (1610). Widekindi G2A 329 (c. 1676).
b) = SANNSKYLDIG 3 b. Sanskyld Gudz tienst. LPetri Psalt. 50 (1560).
2) = SANNSKYLDIG 4. Then Gudh sitt Fosterland ok Konung tiäna kan, / Mäd Troo, fast Bondefödd är sanskyld Adelsman. Lucidor (SVS) 193 (1672). Uti en när och sanskyld vänskap. 2RARP I. 2: 275 (1720). Du kloke Socrates du Vishets närmste Frände! / Vi finna ändtlig på en enda sannskyldt Lärd. UrFinlH 624 (1767). särsk. = SANNSKYLDIG 4 c. Vår store Konung .., en sannskyll Solens lijke. Lagerlöf Vitt. 30 (1694). Bergius Småsak. 7: 69 (1757).

 

Spalt S 1145 band 24, 1965

Webbansvarig