Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SANKTIFIKATION saŋ1ktifik1aʃω4n, äv. saŋ1t-, äv. 010—, äv. -atʃ-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. sanct-, -fic-)
Etymologi
[jfr t. sanktifikation, eng. o. fr. sanctification; av kyrkolat. sanctificatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till sanctificare (se SANKTIFIERA)]
1) (†) helgande, helgelse. Pfeiffer (1837). Ekbohrn (1904).
2) helgonförklaring, kanonisering. Gynther ConvHlex. (1848). IllSvOrdb. (1955).

 

Spalt S 1063 band 24, 1965

Webbansvarig