Publicerad 1964   Lämna synpunkter
SAMMAN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 586 f.):
SAMMAN-FELNING, se -fälla.
(2 c) -FILTA, -ning. [jfr t. zusammenfilzen]
1) tr., med avs. på textilmaterial: gm en teknisk procedur (särsk. valkning) tova samman till en filtartad massa l. bereda till filt, filta ihop; äv. med saksubj. Valkningen (av yllevävnader) har till ändamål .. (bl. a.) att sammanfilta dess särskilda trådar, så att tyget blir tillräckligt tätt och fast. 2NF 1: 1249 (1904). Det hårt sammanfiltade biljardklädet. HantvB I. 8. 2: 148 (1940); jfr 2.
2) i pass. o. ss. refl. o. intr. (i p. pr.), allmännare: bilda en filtartad massa, tova ihop sig, hopfiltras. Åhstrand Öl. 53 (1768). Nöthår, med dess egenskap att sammanfilta och knöla sig. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 35 (1836). Frökapslarne böra ej utläggas högtals öfwer hwaranndra, ty då sammanfiltas plantornas rötter wid groningen. SmSkrLandth. 8: 22 (1868). I fast sammanfiltad torf. SkogsvT 1903, s. 31. Genom .. varmslipning erhåller man en mera långfibrig, starkare och bättre sammanfiltande pappersmassa än genom kallslipning. SvSkog. 1102 (1928).
(2 c) -FILTRA, -ing. i pass. o. ss. refl., = -filta 2. Nilsson FolklFest. 101 (1915; bildl.). En sammanfiltrad massa färglösa trådar — svamphyferna. NatLiv 2: 309 (1930).
(1 a, b) -FINNA SIG o. -FINNAS. [fsv. saman finna sik; jfr t. sich zusammenfinden] (†) om personer l. personifierade egenskaper: komma samman, träffas, råkas, mötas; (komma att) förekomma tillsammans. Gudh låthe theras Maiestetter lyckeligen och gladeligen åther samman finnas. OxBr. 10: 54 (1621). At de twå (dvs. dygd o. skönhet) sig hos Ehr (dvs. en viss dam) sammanfunnit. Brenner Dikt. 1: 43 (1684, 1713). Kongl. Academien liknar på visst sätt den stora verlden, med den skillnad likväl, at då i henne sammanfinnas människor utan val, är hvarje Lem här utsökt ibland människomängden. Celsius ÅmVetA 1781, s. 3.
(2 a) -FJÄTTRA, -ing. fjättra vid varandra, förena med fjättrar. Weste FörslSAOB (c. 1815). Arnell Moore LR 1: 37 (1829).
(2 c, d) -FLICKA, v., äv. -FLIKA, v.; -ning; -are (Lindfors (1824), SKN 1843, s. 46). (samman- 1665 osv. tillsamman- 15541702) (numera bl. tillf.) sy l. skarva ihop (mindre stycken l. lappar) till plagg o. d.; sy l. skarva ihop (plagg o. d.) av mindre stycken l. lappar o. d.; lappa ihop; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are), om hopskarvat stycke l. parti l. om skarv. Spegel ÖPar. 65 (1705). Klädnaden kommer (om skräddaren icke är skicklig) at bestå mera af skarfwar och sammanflickningar, än som behöfdes. Kiellberg KonstnHandtv. Skrädd. 15 (1753). En drägt, sammanflickad af idel broklappar, kallar man en narrkåpa eller arlekinströja. Leopold 5: 186 (c. 1825). Vadorna (på en samojedflicka) döljas af brokigt sammanflikade renskinns-benlingar. Castrén Res. 1: 230 (1852). NF 3: 168 (1878). Östergren (1937; utan angiven bet.). särsk. bildl., betecknande hopfogning l. sammansättning av olika, mer l. mindre heterogena element till ngt (som får karaktären av ett lappverk l. dyl.) l. en mer l. mindre oordentlig (nödtorftig, löslig, provisorisk) hopfogning l. sammansättning av ngt: lappa l. skarva l. sätta l. plocka ihop o. d.; med obj. betecknande delarna l. (vanl.) helheten; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om det på så sätt hopfogade l. sammansatta. Grubb 495 (1665). Phocylides skal hafwa sagt, at Qwinnorna äro sammanflickade af en Häst, Hund, Swin och ett Bij. Bliberg Acerra 671 (1737). Mahomet .. uptänkte en ny Religion, sammanflickad af den Christna, Judiska och Hedniska. Regnér Begr. 1: 69 (1780). Justitieministersämbetet .. består .. af en sammanflickning i en person af ett statsråd och ett justitieråd. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 35 (1814). De eländigaste kojor .. nödtorftigt sammanflikade af ris, stenar och lera. Bremer GVerld. 3: 189 (1861). Afzelius Sag. X. 1: 173 (1864). särsk. i fråga om skriftlig l. muntlig framställning (särsk. litterärt verk) l. musikaliskt verk o. d.: sätta ihop, hopskarva. M(äster) Oluf eller någon annan utaf hans medhang skal hafve skrifvitt och tilsammen flickett en cronike om vårtt regemente. G1R 24: 484 (1554). Några ynkelige och utan all smak sammanflickade Verser. Lundberg Paulson Erasmus 129 (1728). Månge Artister hafva .. trott sig skapa en ny musik, då de sammanflickat phraser och omblandat noter. Kellgren (SVS) 5: 29 (1785). Ahnfelt StudM 1: 206 (1857). Hammar (1936).
(2 c) -FLOCKA, v., o. -FLOCKAS, v. dep.; -ning. (numera föga br.) samla (levande varelser l. föremål) i flock l. flockar l. klunga l. klungor, skocka; dels (i aktiv form) med saksubj., dels refl. l. ss. dep.: samla sig l. samlas i l. bilda flock l. flockar l. klunga l. klungor, skockas, flocka ihop sig; förr äv. i allmännare l. bildl. anv.: hopa resp. hopa sig. Sammanflckade hopar af Allmogen. PH 3: 2053 (1743). Midt ibland alla sammanflåckade lustbarheter och nögen. Tessin Bref 1: 187 (1752). När .. (fursten) kastar sina ögon på den dyrkande folkhopen, af hwilken Han är omgifven, så föreställer Han sig lätteligen at deras behof dem sammanflockat. Därs. 2: 131 (1754). Et annat slag af wittre författare .. lefwa ej hwar för sig; de upsöka hwarandra, de sammanflocka sig, de bispringa hwarannan .. med beundran och lofskrifter. EP 1792, nr 9, s. 4. Bergarten är granitartad, med sammanflockad glimmer, mer och mindre gneisartad. Hisinger Ant. 4: 112 (1828). Heidenstam Tank. 61 (1899).
-FLYTA, -ning. (samman- 1635 osv. tillsamman- 17941846) [fsv. samanflyta; jfr t. zusammenfliessen] A. motsv. en mera eg. anv. av flyta, v.1
1) (†) till 1 a, om skepp: segla l. gå tillsammans. Verelius 215 (1681).
2) till 2 c, om (samlingar av) vätska l. flytande ämne l. massa: flyta så att en gemensam samling l. annan enhet (t. ex. en våg l. sjö) bildas; strömma l. rinna samman, flyta ihop, förena sig; äv. (tillf.) om samling av vätska osv.: uppstå därigm att (samlingar av) vätska osv. rinner (rinna) samman. Eurén Kotzebue Cora 2 (1794; i bild). Här, hwarest i en gräsrik dal en liten sjö sammanflyter. JournLTh. 1812, nr 20, s. 3. I den nejd, der Ganges och Burramputer sammanflyta. Palmblad LbGeogr. 38 (1835). Lethes bölja sammanflyter / Öfver sjunken Bucentoro. Snoilsky 1: 11 (1869). Skienselfven .. bildas af flere sammanflytande elfvar. NF 2: 1067 (1878). Fettdropparna hafva sammanflutit till en enda stor, glänsande fettkula. Därs. 4: 1186 (1881). 2UB 9: 444 (1906; om jordmassor).
3) (numera knappast br.) till 2 c, om flytande ämne l. massa: packa ihop sig l. stelna till ett fast ämne resp. fasta klumpar l. en kompakt massa o. d. Grundell AnlArtill. 2: 33 (c. 1695). Krutet var sammanflutit til en svart brunaktig Massa. VetAH 1743, s. 159. Sedan .. (degeln) blifwit sönderslagen fanns (den av tackjärn o. platina bestående) Metallen däruti sammanfluten till en klump. Rinman JärnH 503 (1782). B. motsv. en oeg. l. bildl. anv. av flyta, v.1
4) (numera knappast br.) till 1 b γ, 2 c, om (mängd av) levande varelser l. föremål l. (mängder av) ngt abstr.: samla sig l. samlas (på en plats), strömma till, strömma samman. På en kort tijdh sammanflöt (vid första korståget) aff åtskillige Provincier och the ytterst afflegne Nationer och Öijar een sådan stoor Myckenheet aff Folck, som icke stodh til räckna. Schroderus Os. 2: 616 (1635). De många hundrade Lärare, som sammanflutit till det nya Universitetet. Broocman TyUnd. 1: 93 (1807). Italiens, Carthagos, Greklands och Asiens rikedomar sammanflöto i Rom. Tegnér (WB) 2: 248 (1812). (Tegnér) i hvilken hela tidehvarfvets kvickhet tyckts ha sammanflutit. (Cavallin o.) Lysander 499 (1882).
5) (utom i b numera föga br.) till 2 b, c, om olika föremål, med tanke på deras utsträckning i rummet: få l. ha en sådan sträckning att de komma resp. befinna sig helt intill varandra l. delvis täcka varandra l. bilda ett sammanhängande helt l. en enhetlig formation l. figur, hopsmälta. Hartman Fl. XXI (1820). De svarta fläckarna äro isynnerhet talrika och sammanflytande på sidorna (hos gråsälen). Nilsson Fauna 1: 300 (1847). Dessa tre skogssträckor sammanflyta i norr till en enda ofantlig skogstrakt. Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 85 (1853). Med mustascherna sammanflytande polisonger. Centerwall Hellas 141 (1888). BotN 1915, s. 40. särsk.
a) (†) i p. pr., ss. beteckning för viss, elakartad form av koppor. PH 6: 4417 (1756). De elaka sammanflytande kopporna. VetAH 1800, s. 293.
b) (fullt br.) om streck l. tecknade figurer o. d.: löpa samman; sammanfalla; flyta i varandra. Almqvist Mål. 66 (1840). Telegraftecknen visa benägenhet att sammanflyta, så att skriften blir otydlig, stundom omöjlig att afläsa. 2UB 3: 428 (1897).
6) till 2 c, om olika fenomen l. företeelser: blandas med varandra l. uppgå i l. bilda en enhet på ett sådant sätt, att de olika delarna i blandningen l. enheten icke kunna åtskiljas, smälta samman; (intimt) förenas l. förbindas med varandra; flyta ihop; stundom med särskild tanke på att de olika delarna i blandningen osv. väl passa samman (icke bryta av mot varandra) o. harmoniera med varandra l. bilda en naturlig enhet o. d. Rydén Pontoppidan 500 (1766). Dag och natt sammanflyta .. (under sommaren i Sverige) så godt som till ett. Ekelund 1FädH 1: 2 (1829). De kunde icke se hvar och huru sjön sammanflöt med firmamentet sjelf: det syntes allt såsom ett. Almqvist Går an 119 (1839). I Mös(o) Göt(iska) substantif sammanflyter ändelsens a med stammens, och blir ô. Rydqvist SSL 2: 620 (1860). För jägarens, naturvännens, öga prunkar allt i en innerlig harmonis klara, sammanflytande och sammanpassande färger. Knöppel SvRidd. 62 (1912). särsk.
a) (numera föga br.) med försvagning av den urspr. bet., väsentligen bl. betecknande att olika företeelser l. egenskaper (bringas att) förekomma tillsammans l. att ngn förenar olika egenskaper. Sjelfförtröstan, som, när den sammanflyter med fromhet, hos Furstar oftast är källan till höga uppsåt och stora handlingar. CThJärta i 2SAH 17: 292 (1836). (Hedvig Charlotta Nordenflycht) i hvars personlighet tidens rococcolynne och .. natursträfvande rousseauianism på ett egendomligt sätt sammanflyta. GHT 1895, nr 235 A, s. 2.
b) betecknande att olika företeelser framstå ss. identiska l. så lika, att de icke l. endast med svårighet kunna skiljas från varandra: (helt l. nästan) sammanfalla. Oaktadt uprepade försäkringar, att vexter utan gräns sammanflyta, får man ofta se dem strax derefter erkände som arter. BotN 1844, s. 19. Betydelserna av dessa ord sammanflyta. Auerbach (1913).
-FLYTTA, -ning.
1) till 1 b.
a) (tillf.) tr.: flytta (olika personer l. föremål) till samma plats. Weste FörslSAOB (c. 1815).
b) intr.: flytta till samma plats, särsk. till en gemensam boplats. Atterbom Minnest. 1: 159 (1847). NF 4: 416 (1881). särsk. till 1 b α: flytta till gemensam bostad, flytta ihop; ofta med tanke tillika på sexuellt samliv (i l. utom äktenskap). Om .. olaga sammanflyttning, förr än man går i annat giffte. FörarbSvLag 6: 11 (1723). Ehuru hemskillnaden fritar makarna från skyldigheten att lefva tillsammans, hindrar den dem ingalunda att godvilligt sammanflytta. 2NF 36: 356 (1924).
c) [jfr a, b] (förr) ss. vbalsbst. -ning, om hyttelags flyttning till en plats för sammanslagning av gruvdriften. PH 8: 150 (1766). Vid Timanshytte och Kåfalla blåsningslags sammanflyttningar till Ferfhyttan. NoraskogArk. 6: 71 (1803).
2) till 2 b, c: flytta (olika föremål) närmare l. alldeles intill varandra l. så att de bilda en grupp l. enhet o. d.; äv. oeg. l. bildl., särsk. med avs. på gränserna för olika företeelser; äv. med saksubj. (Spel) sammanflyttar gränsorne mellan Stånd och Medborgare. Kellgren (SVS) 5: 141 (1787). Bord och bänkar, som eljes upptogo hela (skol-)rummet voro sammanflyttade. Lagerlöf Jerus. 1: 120 (1901).
(2 a, c, d) -FLÄTA, v., -ning. gm flätning hopfoga, fläta ihop; gm hopflätning av ngt förfärdiga (ngt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om det hopflätade. Wijde giffwer Widior, (tåghar) aff hwilkas sammanflätande blifwa Korgar och Skryndor. Schroderus Comenius 114 (1639). Små runde korgar, sammanflätade af smidiga växter. Björnståhl Resa 3: 150 (1778). Arv 1952, s. 56. särsk.
a) (numera knappast br.) med avs. på hår, mattor o. d.: fläta. Holm NSv. 133 (1702). (Amelie) började åter .. sammanfläta sitt .. hår. Carlén Skjutsg. 75 (1841).
b) allmännare, i anv. motsv. fläta, v.2 2: vira l. binda ihop, sno l. slingra samman; särsk. med avs. på lemmar, streck, figurer, skrivtecken samt om träd med avs. på dess grenverk; äv. refl.; äv. i mer l. mindre tydligt utförd bild. Palmchron SundhSp. 217 (1642). Själen är (enligt Epikuros) intet annat än en sammanflätning af ganska fina kroppar. SvMerc. 6: 776 (1761). (Trädens) lummiga blad och qvistar hade sammanflätat sig till de ogenomträngligaste skönaste Väggar. Almqvist Parj. 18 (1817). (Lundens) åldriga stammar .. sammanflätade sina kronor till dunkla hvalf. Rydberg Ath. 22 (1859). Ormar, tätt i ringlar sammanflätade. Alexanderson Sept. 31 (1868). Tanken på de utmärkte män och lysande snillen, som sammanflätat sina namn med Svenska Akademiens, träder afskräckande fram mot den som nalkas att taga plats i en sådan krets. Malmström i 2SAH 54: 11 (1878); jfr c. Deras ben måste på något vis sammanflätas under bordet. Stiernstedt Attentat 47 (1942). De sammanflätade bokstäverna U E. Rig 1950, s. 24. särsk. (numera bl. tillf.) i fråga om bindande av en krans; jfr fläta, v.2 2 c. Konungen lät sammanfläta en blomster-krantz. Celsius G1 1: 277 (1746). Stiernstolpe DQ 1: 125 (1818).
c) i oeg. l. bildl. anv., i fråga om en förening l. ett sammanhang som icke är av materiellt l. fysiskt slag: förbinda, hopfoga; intimt förena, sammankoppla; sammanväva, knyta samman; förknippa; i sht förr äv.: åstadkomma l. bilda (ngt) gm att förbinda l. intimt förena olika element. (Valentinos’) Kätterske Lära är vtaff månge andre sammanflätat. Schroderus Os. 1: 116 (1635). (Ungerns) historia sammanflätades på åtskilligt sätt med Tysklands och äfven med Italiens. Svedelius Statsk. 3: 48 (1869). Mitt öde är sammanflätadt med ditt. Heidenstam Dikt. 45 (1895). Dessa intressen voro på mångfaldigt sätt sammanflätade med hvarandra. Hjärne K12 34 (1902). Sinnrikt sammanflätade melodier. Hellström Malmros 322 (1931). särsk.
α) (numera föga br.) refl., om personer l. företeelser: ingå en intim förening l. ett intimt förbund, förena sig; vara intimt förenade l. hopkopplade o. d. Hierarkin sammanflätar sig med den Germaniska författningen. Strinnholm Hist. 3: 101 (1848). Det är märkvärdigt att se, huru Kaldéens tidigaste minnen sammanfläta sig med judarnes älsta häfd. Tegnér Niniv. 54 (1875).
β) språkv. i fråga om satsers förbindande med varandra på ett sådant sätt, att den ena satsen är liksom flätad in i den andra. PedT 1898, s. 562. NysvSt. 1926, s. 4. jfr sats-sammanflätning.
-FLÖD, se -flöde.
(1 b γ, 2 c) -FLÖDA. (i sht i vitter stil) flyta samman (i riklig mängd, till en enhet); företrädesvis oeg. l. bildl. Stjernkaskader, af bländande prakt i hvilka alla färger sammanflödade. Rydberg Ath. 46 (1859). VLitt. 3: 374 (1902).
-FLÖDE, förr äv. -FLÖD.
1) (†) till 1 b γ, 2 c: skara l. mängd av människor som strömmat samman. (Greve Meinhard av Tyrolen, som blivit bannlyst av påven) bewijste, at thet Romerske Hofwet war itt Sammanflödh aff en Hoop Antichrister, girige, öfwerdådige, okyske, och skalckachtige Menniskior. Schroderus Os. 2: 739 (1635). SvLittFT 1837, sp. 518.
2) till 2 c: sammanflytande (av flytande ämne l. strömmar av flytande ämne); äv. konkret, dels om den massa som samlas vid sammanflytandet, dels om det ställe där detta sker; särsk. i fråga om sammanflytande av vattendrag. Palmblad LbGeogr. 67 (1835). Ryska hären .. instängde den Svenska vid Dnieperns och Worsklas sammanflöde. Topelius Fält. 3: 120 (1858). De stora dalglaciärerna uppstodo .. genom sammanflödet av platå- och hängglaciärer. SvGeogrÅb. 1927, s. 129. särsk. (i sht i vitter stil) bildl.: sammanflytande l. hopsmältning av olika företeelser; äv. konkret(are), om ngt som uppkommer gm ett sådant sammanflytande. Topelius Fält. 5: 59 (1867). Frödings geniala och sjukliga släktarv framgick .. ur ett sammanflöde av fäderne och möderne. Olsson Fröding 35 (1950).
-FOG. (†)
1) till 2 a, b: sammanfogning, förening, förenande; sätt varpå olika föremål l. delar äro förenade med varandra. Dee söte Munnars Samman-fog. Dahlstierna (SVS) 415 (c. 1696). Sammanfoget emellan g oc i (i sådana ord som styggia’, ’byggiao. d.). Pfeif DeHabitu 120 (1713).
2) till 8: förhållandet att olika föremål passa samman l. dyl. Lijkformigheet, sammanfogh, när tu ting wäl medh hwar andra befoghas. Linc. (1640; under responsus).

 

Spalt S 624 band 24, 1964

Webbansvarig