Publicerad 1964   Lämna synpunkter
SAMHÄLLIGHET sam3hälig~he2t, äv. 3~200, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -hell-, -heet)
Etymologi
[avledn. av SAMHÄLLIG]
1) (numera knappast br.) överensstämmelse mellan olika personer med avs. på åsikter l. vilja l. beslut l. handling(ssätt) o. d.; jfr SAMHÄLLIG I 1. Lind (1738). Hammar (1936).
a) om enighet l. överensstämmelse l. samstämmighet mellan olika personer i visst avseende l. fall. Thet är wist och sant, at vthi Articklen om then helige Andes Vthgångande .. hafwer aldrigh warit någen rätt och stadigh Samhälligheet emillan then Romerske Kyrkian och Biskoperna i Orient. Schroderus Os. 2: 510 (1635). Som man .. icke warit så lyckelig at man kunnat treffa effter önskan en samhälligheet uti det förslaget, som .. (den teologiska fakulteten) gifwit wed handen, .. så (osv.). Annerstedt UUH Bih. 2: 318 (i handl. fr. 1687). Att ingen betydande samhällig institution, vare sig religiös eller politisk, någonsin uppstått eller egt bestånd utan en viss samhällighet i åsigter hos dem, hvilka genom densamma blifvit förbundna. Frey 1845, s. 413. — särsk. (†) i uttr. med (en grupps) samhällighet, under förutsättning att (en grupp) är enig därom o. ger sitt samtycke därtill, med (en grupps) fulla samtycke. Skal ey .. någen Biskop wara tillåtit någen thera Orden (dvs. någon för de uppräknade kyrkliga befattningarna) ordinera eller wija, vthan medh heela Församlingenes Samhälligheet. Schroderus Os. 1: 305 (1635).
b) (†) i uttr. samhällighet med ngns vilja, om förhållandet att ngn handlar o. d. i enlighet l. överensstämmelse med ngns vilja. I första begynnelsen, och för Syndafallet, war menniskian beprydt vthi .. Alla Lemmar, medh en liwfligh lydhno och samhellighet medh Gvdz wilia. L. Paulinus Gothus ThesCat. 2 (1631).
c) allmännare: sammanhållning, enighet, endräkt, sämja o. d.; i vissa fall närmande sig bet.: förbund; jfr 3. Så synes nu ingen ting meer ware af nöden, än at inländsk enigheet och samhällighet .. måtte blifwe wedh macht hållen. Stiernman Riksd. 435 (1595). (Konungen) Förmante Stenderne till enigheth och samhelligheet. RA II. 2: 40 (1617). Så länge som Konung Birgers och hans Bröders wänskap och samhälligheet warade, florerade Sweriges Rijkes Lycka, Ähra och Wälgång aldeles. Sylvius EOlai 230 (1678). Iagh (kan) dhet betyga .. att .. (deltagarna i promotionshögtidligheterna) umginges i både dagarna i all kjärligheet och samhälligheet medh hwar annan såsom bröder. CArrhenius (1680) hos Annerstedt UUH Bih. 2: 209. Inbördes enighet och samhällighet ibland wåra egna handlande, synes wäl aldrabäst kunna afskaffa denna förderfweliga handel (dvs. kommissionshandeln). Nordencrantz Arc. 131 (1730). Den heliga alliansen .. hade förenat de europeiska stormagterna i en särdeles stark samhällighet emot alla revolutionsförsök. Svedelius Statsk. 3: 352 (1869). Sander i 3SAH 4: 52 (1889).
2) (†) förhållandet att flera personer l. parter gemensamt deltaga i l. äro delaktiga av ngt, gemenskap; samarbete, samverkan; äv. med bibet. av enighet l. endräkt l. överensstämmelse, närmande sig 1; jfr 6 o. SAMHÄLLIG I 2. Att alle sigh den christelighe trooz wälfånghne privilegiers och allgemene bästes förfordhran och förswaar igenom samhelligheet och manligit bijstånd will bewijsa anleghen wara. RA II. 2: 280 (1617); jfr 1. Hos them (dvs. makarna) skal wara een Samhelligheet och Gemeenskap vthi theras Hierta och Hemligheter. Schroderus Albert. 2: 165 (1638). — särsk.
a) i uttr. med samhällighet, gemensamt, tillsammans, samfällt. Samla dina barn (o fosterland), at med samhällighet / I klagan, tårar, bön och hiertesuckar ligga. Hiärne Frih. A 2 b (1743).
b) i uttr. icke vara tillstädes efter vanlig samhällighet, icke ha kommit tillstädes så mangrant som vanligt l. normalt. Wid (prost-)visitation 1728 ”woro ledamöterna af dessa församlingar efter wanlig samhällighet icke tillstädes, utan saknades till en stor del”. Cavallin Herdam. 4: 223 (cit. fr. 1728).
3) (numera mindre br.) förhållandet att människorna i ett samhälle leva o. verka tillsammans så som det anstår goda samhällsmedlemmar (i god samhällsanda, med social ansvarskänsla o. solidaritet), samhällelighet (se d. o. 2); stundom svårt att skilja från dels 1 c, dels 4. Cecrops förde med sig utur Ægypten nyttig och upbyggelig lag, hwilken .. hafwer giordt Inwånarenas uti Attica wilda Sinnen spakfärdige, samt förbundit dem till Samhällighet. Ehrenadler Tel. 789 (1723); jfr 4. Här .. talas intet om den Christeliga kärleken och Borgerliga Samhälligheten, som bör understödia sin Nästa, utan at så noga se sig före. Dalin Arg. 1: 170 (1733, 1754). Mod, ädelhet, samhällighet / .. Må lifva all nationen, / Från hyddan upp till thronen! Wallin Vitt. 1: 103 (1811). Den allmänna underwisningen bidrager (i motsats till privatundervisningen) .. i wäsendtlig mon till samhällighet, liksom till kännedom om sig sjelf och andra. SKN 1845, s. 187. Hwad är wäl mera mördande för kärlek och samhällighet än upplösning af bestående ordningar och naturliga eller heliga band? Rudin 1Evigh. 2: 496 (1869, 1878). Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 255 (1899). — särsk. (†) i uttr. hålla (en grupp) i samhällighet, förmå (en grupp) att rätta sig efter de krav med avs. på den samhälleliga samlevnaden som samhället ställer på de enskilda samhällsmedlemmarna. At den Christna Religion ej är någon Fabel eller et Politiskt medel at hålla Pöbeln i samhällighet. SvMerc. 1: 469 (1756).
4) (numera bl. mera tillf.) förhållandet att levande varelser (ha benägenhet att) leva i ett mer l. mindre organiserat kollektiv (i ett samhälle l. samhällen), samhällelig gemenskap; samhällelig organisation; i vissa fall övergående i bet.: samhällsliv; jfr 3. Innan wij nu wijdare fortfahre, är Mödan wärdt at besee, huruledes Religionen vthi Rom hafwer warit inrättad, hwilken aff alle klooke och Förståndige Män för thet starckeste och höghnödigste Band aff een Borgerligh Samhälligheet skattad blifwer. Brask Pufendorf Hist. 18 (1680); jfr 3, 5. Människorna äro af naturen benägna til samhällighet. Kryger 2Svar 12 (1764). (Människan) är alltid litet tänkande och rörig när hon lefver i samhällighet med andra, och därutom kan hon ej lefva. LBÄ 23—24: 74 (1799). Hit (till skogen) kunde .. den frie mannen draga sig undan, i fall han .. ville uppsäga samhälligheten med sina stam-fränder. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 338 (1868). Människan är af naturen ett socialt djur, som lefver i hjordar, har kollektivitetens, samhällighetens instinkt i blodet. Ahrenberg Männ. 3: 226 (1908). — särsk. i fråga om djur. Oskälighe diwrs Samhellighet giffwer nogsamptlighen Bewijs, at Vmgenge och sammanleffnadt, är aff Naturen inplantadt vthi alla leffwande Creatur. L. Paulinus Gothus MonPac. 79 (1628). (Bina o. myrorna) känna och lyda en oemotståndlig dragningskraft till samhällighet och ömsesidigt bistånd. Järta 2: 233 (1823). Tegnér SprMakt 28 (1880).
5) konkret(are): samhällsbildning (se d. o. 1), samfundsbildning; samhälle (se d. o. 3), samfund, samfällighet; särsk. om kommunal samfällighet. Staten bekostar (i Preussen), för de fattiga, det i och för skolgången nödtorftiga; samhälligheterna äro förpligtade att upprätthålla skolor. Rydqvist Resa 33 (1838). Det finnes en högre samhällighet än den politiska, nämligen den allmänt menskliga. Geijer I. 6: 209 (1840). Andra intressen (än kristendomen) medförde andra indelningar och så uppkommo skeppslagen och länen samt i yngre tider länsmansdistrikten, fögderierna och genom sammanslagning af flere gamla härad de nuvarande domsagorna. Alla dessa samhälligheter få äfven namn. Uppl. 1: 408 (1903). När under tidernas lopp de särskilda ätterna slöto sig samman i samhälligheter. Wretman Släktforskn. 9 (1916). I Sverige (avses) med självstyrelse .. dels landets i det hela, rikets, fria författning, dels medborgarnas självverksamhet i de smärre samhälligheter, på vilka riket är uppbyggt. RöstRadio 1933, s. 268. — särsk. (numera knappast br.) i överförd anv., om området för en samfällighet, samhälle (se d. o. 4). 300 personer .. bo i en liten köpingelik samhällighet (på en av Keelingöarna). Andersson Verldsoms. 3: 252 (1854).
6) [jfr 2, 4, 5] (numera föga br.) förhållandet att två l. flera personer l. hemman o. d. äga o. bruka ngt gemensamt, samfällighet; äv. konkret(are), dels om sammanfattningen av de gemensamma ägarna l. brukarna (jfr SAM-FÄLLIGHET 2 b), dels om den gemensamt ägda o. brukade egendomen (allmänningen; jfr SAM-FÄLLIGHET 2 a). PH 8: 391 (1766). Skogarne (i Dalarna) äro .. odelte, samt nyttjas af samhälligheten. EconA 1807, mars s. 29 (1792); jfr 5. K. Maj:t .. (har) täckts förklara, thet K. Maj:t nogsamt insett the olägenheter, som åtfölja Samhälligheten i Byelag och så kallade Tegskiften. BL 12: 177 (i handl. fr. 1797). 1799 d. 16 april kunde (landshövding) v. Rosen meddela ett vigtigt steg för att upphäfva samhälligheten, och att hvar egare kunde få sina egor i ett skifte laggda .., och detta var en ny stängsel-anordning, som han hos K. Maj:t förordat och fått utfärdad. Därs. 178 (1845). (Gm den 1775 utfärdade storskiftesstadgan) anbefaldes för hela Finland en ordentlig uppmätning och utskiftning af de till byar och socknar hörande s. k. samhälligheter eller gemensamt brukade marker. Odhner G3 1: 334 (1885).
Ssgr: (3, 5) SAMHÄLLIGHETS-ANDA, r. l. f. (numera föga br.) god samhällsanda. SKN 1845, s. 187. Strindberg TjqvS 5: 173 (1886, 1909).
(5) -BAND. (numera föga br.) band (se band, sbst.1 2 a) som förenar folkgrupper till en samhällelig enhet. De i norden af Europa, utan samhällighetsband mellan sig lefvande Slavonska och Finska stammar. Strinnholm Hist. 2: 352 (1836).
(4) -DRIFT. (numera föga br.) samhällsdrift (se d. o. 1). Järta 2: 355 (1824). Thorell Zool. 1: 269 (1860). Borelius Metaf. 282 (1895).
(5) -FORM; pl. -er. (numera knappast br.) samhällsform. Fahlcrantz 5: 23 (1830, 1865).
(4) -NATUR. (†) (ngns) natur ss. samhällsvarelse; jfr -drift. Den .. ur menskliga samhällighets-naturen af en inre nödvändighet, icke efter individernas fria behag, upprunna staten. KrigVAT 1850, s. 122.
(5) -ORGANISATION. (†) samhällsorganisation (se d. o. 2). (Drömmen om) en gemensam och likformig uppfostran af alla medborgare .. inom en nyeuropeisk stat, sammansatt af mångfaldiga mindre samhällighetsorganisationer, hvar och en med sitt särskilda skaplynne och med sitt eget ändamål. Järta 2: 496 (1828).
(4) -SINNE. (numera föga br.) sinne för liv i samhälle(n). Myrornas samhällighetssinne är starkt utbildadt. Rydberg FilosFörel. 3: 154 (1878).

 

Spalt S 510 band 24, 1964

Webbansvarig