| Publicerad 1964 | Lämna synpunkter |
SAMHÄLLELIG sam3~häl2elig, stundom 300~2, äv. (i bet. II, mera tillf.) SAMHÄLLSLIG ~häl2slig, adj.; adv. -HÄLLELIGA (†, L. Paulinus Gothus ThesCat. 400 (1631), Swedberg SabbRo 1351 (1687, 1712)), -HÄLLELIGEN (†, Stiernman Riksd. 400 (1594), Weise 2: 196 (1771)), -HÄLLELIGT (Dalin FrSvLex. 2: 474 (1843) osv.).
a) med sakligt huvudord, = SAMHÄLLIG I 1 b. (Det) wore .. icke så högdt Disputerligitt om Rikzens Rådz samhellelige willie och mening Icke borde och skulle gälle så mijckett såsom hans (dvs. Claes Flemings) enslige. UrkFinlÖ 2: 81 (c. 1595).
b) ss. adv., = SAMHÄLLIG I 1 c. Stiernman Riksd. 400 (1594). Alla Ständer, Andelighe och Werdzlige, haffua thenna närwarande Herre samhälleligen samtyckt, bewiliat oc bejakat, at han skal bliffua wår Storfurste. Petreius Beskr. 3: 4 (1615). Weise 2: 196 (1771).
2) ss. adv., = SAMHÄLLIG I 2 c. The Påweske .. hafwa .. förbundet sigh, och sine ogudhachtige Förbund medh häftige eedher stadhfäst, at the samhälleligen öfwerfalla wilia alle Christrogne, och them förhäria. Bureus Warn. A 2 a (1604). Sedan the hade med hwar andra samhelleligen rådgiordt, ahntoge the .. Albrecht til Sweriges Rijkes Furste och Herre. Sylvius EOlai 340 (1678). Döpelsen måste .. skee på någon Söndag, Helgedag eller Bönestund, när then Christelige Församlingen är tilhopa, och kan samhälleligen bedia Gud för Barnet. Kyrkol. 3: 3 (1686).
1) om levande varelse l. art l. släkte o. d.: som lever l. har benägenhet att vilja leva i samhälle l. samhällen.
a) motsv. SAMHÄLLE 3 (särsk. 3 a), om människa. Menniskan är samhällelig i och med sjelfva sin skapade natur. Almqvist MennSaga 175 (1839). Kinesen är mer än europén en samhällelig människa, ett bi i bikupan, som tänker och handlar. Cassel Östas. 79 (1906). Montesquieu .. insåg att människan från början är en samhällelig varelse. Blanck NordRenäss. 26 (1911).
b) (i sht i fackspr.) motsv. SAMHÄLLE 5, om djur. Höjer SvSamh. 3 (1910). Sådana tama och samhälleliga släkten som myror och bin. Siwertz Mälarp. 69 (1911).
2) som i ett samhälle (se d. o. 3, särsk. 3 a) lever o. verkar tillsammans med andra samhällsmedlemmar så som det anstår goda medborgare, social; äv. om liv l. verksamhet o. d.: som präglas av en positiv inställning till samhället (o. dess medlemmar) o. åsyftar dess (deras) bästa. Social, d.v.s. samhällelig, kallar man den verksamhet, som åsyftar de enskilda samhällsmedlemmarnes eller samhällsklassernas bästa. Grimberg SvH 545 (1909). (Geijers) svenske odalbonde från heden tid är en typ, icke en individ, och han är en samhällelig typ. Blanck GeijerGötDiktn. 247 (1918). — jfr O-SAMHÄLLELIG.
3) med sakligt huvudord (jfr 2): som bildar l. har karaktären av ett samhälle (se d. o. 3, särsk. 3 a); som har avseende på l. hör till l. utövas l. företages av l. förekommer i l. på annat sätt har samband med samhället l. samhällslivet; om egendom o. d.: som äges av samhället; samhälls-; ofta liktydigt med dels: statlig l. kommunal, dels: social; stundom: medborgerlig; äv. ss. adv. En samhällelig institution, inrättning, åtgärd, uppgift. Den samhälleliga organisationen i vårt land. De samhälleliga myndigheterna. Hans samhälleliga ställning var god. Med hänsyn till det statsfinansiella läget var det nödvändigt att begränsa anslagen till de från samhällelig synpunkt mest trängande behoven. De samhälleliga förhållandena i Sverige och Spanien äro mycket olika. Det kyrkliga och samhälleliga livet i Sverige på 1700-talet. Dalin FrSvLex. 2: 474 (1843). Dagens och landets politiska och samhälleliga frågor. Bremer NVerld. 1: 134 (1853). Huru många menniskolif har Finlands eröfring för odling och för samhällelig bosättning kostat? Hertzberg Päivärinta 1: 125 (1883). De industriella produktionsmedlens förvandling till samhällelig (gemensam) egendom. SydsvArbKongressFörh. 21 (1888). Inom arbetareklassen äro s. k. vilda äktenskap icke ovanliga, förhållanden som ovillkorligen måste betecknas som samhälleliga kräftskador. Torpson Eur. 1: 160 (1895). Fosterlandskärlek, pliktkänsla, ädelmod m. fl. samhälleliga dygder. SFS 1906, nr 10, s. 20. Den samhälleliga, statliga eller kommunala affärsdriften brukar icke avkasta förmögenheter. SvD(A) 1930, nr 276, s. 10. BonnierLM 1960, s. 234 (ss. adv.).
1) till II 1 a: egenskapen l. förhållandet att vara samhällelig; äv. konkret(are): samhällsorganisation; samfällighet, samhälle; stundom svårt att skilja från 2. Dalin FrSvLex. 2: 474 (1843). Socialism betyder språkligt taget ju ingenting annat än samhällelighet och i ekonomiskt hänseende kan samhälleligheten genomföras i så olika former och gradationer, att ingen folkhushållning är tänkbar utan ett stycke socialism. EkonS 1: 155 (1891); jfr 2. Ett organiskt samhälle .. (existerar) knappast för oss längre .. såsom en aktualitet. Hvad som ännu har utseende af ren samhällelighet är i själfva verket redan genomsyradt af kollektivism. Norström Masskult. 49 (1910). Staten är en uppenbarelseform av samhälleligheten. NoK 111: 115 (1931).
2) till II 2: förhållandet att människorna i ett samhälle leva o. verka tillsammans så som det anstår goda medborgare (i god samhällsanda, med social ansvarskänsla o. solidaritet), medborgerlighet; jfr 1. Samhälleligheten har blivit .. (industriarbetarnas) lösenord, deras religion och vidskepelse. Segerstedt Händ. 202 (1922, 1926). Konfucius har gjort samhälleligheten till religion eller, om man så vill uttrycka det, inriktat den religiösa känslan på samhället. NorstedtVärldH 15: 54 (1928).
Spalt S 504 band 24, 1964