Publicerad 1964   Lämna synpunkter
SAM- ssgr (forts.):
SAM-BÖRD. (†) samarvingar tillkommande bördsrätt att inlösa fast egendom i proportion till vad som skulle ha tillfallit var o. en av dem vid arv; jfr börd, sbst.1 13 a. Fischerström 4: 226 (1795).
(3) -BÖRDIG. (numera knappast br.) = -född 1. (Eng.) Connate .. (sv.) Sambördig, född på en och samma tid. Deleen 1: 149 (1806). EngSvOrdb. 140 (1953).
(4, 5) -DANS. (numera bl. mera tillf.) dans som två (l. flera) personer dansa med varandra. Zedritz 2: 98 (1857).
(7) -DANSAD, p. adj. om dansande l. par l. grupp av dansande: som dansar bra tillsammans (med ngn); särsk. till 7 slutet, om dansande: som gm övning (med en l. flera partner) fått sin dans att harmoniera med partnerns (resp. partnernas), resp. om par l. grupp av dansande: som gm övning fått sin dans att harmoniera. Som bekant, bör man i de moderna dansarna hälst vara samdansad. DN 9/12 1923, Söndagsbil. s. 2. De voro verkligen ett samdansat par. 14BästStudNov. 210 (1929). särsk. i utvidgad anv., om följsamhet o. d. i dans: (god på ett sätt) som kännetecknar samdansade personer. ST(A) 1962, nr 136, s. 8.
-DELA, v. (†)
1) dela (ngt med ngn), ha (ngt) gemensamt (med ngn). Atterbom Siare 1: 198 (1841).
2) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som ss. delägare deltar i delning av ngt som ägts av två l. flera gemensamt. Allmänna frälse-hemman utfå (vid ägoskifte) sina andelar efter gamla mantal, jemförde med samdelande Krono- och Skattehemmans enahanda mantal. SPF 1848, s. 160.
-DIKE. (†) dike som gräves o. underhålles av två l. flera gemensamt. BtSödKultH 8: 132 (i handl. fr. 1824).
-DIKTAN. (i vitter stil, mera tillf.) diktande tillsammans (med ngn); jfr dikta, v.1 3, diktan 1. Geijerstam Lillebr. 72 (1900).
(2) -DJUR. (†) samkönat djur, hermafrodit. Lönnrot 2: 1047 (1880). Hahnsson (1899).
-DOTTER. (†) dotter som två makar ha tillsammans. BoupptRArk. 1679.
-DRAGA, v. (†)
1) till 2 a, refl., om moln: dra sig tillsammans, samla sig. Spiess Lejonr. 1: 231 (1801; klandrat i JournSvL 1801, s. 73).
2) till 7, ss. dep.: samsas (med ngn). Barfod MärkvSvFörh. 170 (1794).
3) till 10, i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., i uttr. samdragen till ngt, om höjd: sammandragen l. uppskjutande till ngt. Framför sundet ligger en höjd, .. / Lång, samdragen på midteln till topp, och rundad mot hafvet. Adlerbeth Ov. 355 (1818; lat. orig.: collectus).
-DRICKA, r. l. f. [ombildning av -drycka gm anslutning till dricka, v.] (arkaiserande, i skildring av forntida nordiska förh.) = -dryck. Heidenstam Folkung. 1: 241 (1905).
-DRICKANDE, n. (numera bl. tillf.) drickande tillsammans. KrigVAT 1846, s. 483. särsk. (förr) om drickande varvid två personer drucko ur samma dryckeskärl, tvemänningsdrickande. SvMag. 1766, s. 85 (om medeltida förh.).
-DRICKNING. (tillf.) drickande tillsammans; jfr samman-drickning. Kulturen 1953, s. 74.
(4, 6) -DRIFT. drift (se d. o. 15) som är samordnad med driften av en l. flera andra anläggningar o. d., drift varvid två l. flera anläggningar l. två l. flera personers tillgångar l. arbete o. d. behandlas ss. en enhet; särsk. i uttr. i l. under samdrift med ngt. Kraftverket (Bullerforsen) .. tillhör Stora Kopparbergs bergslags a.-b., som under samdrift med bolagets öfriga kraftanläggningar utnyttjar kraften. 2NF 34: 900 (1923). Bjurman 3Statsm. 164 (1935: i samdrift med).
-DRIJCKE, se -drycke.
-DRIVEN, p. adj.
1) (†) till 7, i pl., om jakthundar: som driva (se driva, v.2 1 e) bra tillsammans. TIdr. 1887, s. 138.
2) (tillf.) till 7 slutet: samtränad. IdrBl. 1935, nr 4, s. 1 (i pl., om idrottsmän).
-DRYCK. [fsv. samdrykker] (i skildring av ä. förh.) dryckeslag; jfr -dricka, -drycka, -drycke, -dryckeslag. Löfgren TenngjH I. 3: 267 (1950; om förh. på 1600- o. 1700-talen).
-DRYCKA ~dryk2a, r. l. f.; best. -an; pl. -or. [fsv. samdrykkia; jfr fvn. samdrykkja; senare ssgsleden är etymologiskt identisk med dryckja, sbst.] (i skildring av ä. förh.) = -dryck. Björner YfvGöt. 82 (1738). Rig 1923, s. 23.
-DRYCKE. (-drijcke 1679. -drycke 1737) [fsv. samdrykke (Skråordn. 64)] (†) = -dryck. ConsAcAboP 4: 489 (1679). Björner Norr. 7 (1737).
-DRYCKESLAG ~002, äv. ~200. (i skildring av ä. förh.) = -dryck. Strinnholm Hist. 2: 678 (1836).
-DRÄKT. [fsv. samdräkt]
1) (†) till 1 b, om förhållandet att två kroppar dragas mot varandra, attraktion(skraft); jfr dräkt I 6. Desze particlar .. böra i stöd af naturens lagar uti attractions kraften eller samdrägten, skrida samman det närmaste som ske kan. VetAH 1739, s. 166.
2) (numera i sht i vitter stil) till 7, motsv. dräkt II 1 b.
a) enighet, sämja, endräkt (se d. o. 2); i uttr. i samdräkt med ngn l. ngt (jfr b) äv.: i samförstånd l. samråd med ngn l. ngt. Godh samdräcktt och eniigheett. G1R 25: 183 (1555). Fältjärnvägschefen (i Tyskl.) skall .. handla i samdrägt med riksjärnvägsembetet. KrigVAT 1892, s. 18. Frågan .. om våra fosterlands (dvs. Sveriges o. Finlands) samdräkt och samförstånd. NSöderblom (1920) i HågkLivsintr. 15: 318.
b) (numera bl. tillf.) överensstämmelse l. harmoni o. d.; särsk. i uttr. i samdräkt med ngt (jfr a); jfr endräkt 3. Något företag af gemensamt bemödande är svårligen att påräkna. .. Galenskapen är det enda hos oss, som visar energie och samdräkt. Tegnér (WB) 3: 360 (1818); jfr a. Adlerbeth Ov. 367 (1818). Spelets och sångens lyckliga samdrägt. Rydqvist Resa 28 (1838). Hjärne K12 3 (1902). Anm. Det i nedanstående språkprov förekommande ordet szamdreckt är sannol. felaktigt för szamtyckt l. dyl. Thet meenige beslut, szom .. endrechteligen szamdreckt och beslutedt bleff. G1R 16: 81 (1544).
Ssgr (till -dräkt 2 a; i vitter stil): samdräkts-anda, r. l. f. anda som kännetecknas av (strävan efter) samdräkt. Brenner Dikt. 1: 60 (1697, 1713).
-band, n. (numera bl. tillf.) band (i oeg. l. bildl. bet.) som stärker samdräkten mellan två l. flera parter. CGLeopold (1795) i 2Saml. 12: 94. —
-DRÄKTELIG, adj.; adv. se -dräkteligen. (-dräckt-) [fsv. samdräkteliker; sannol. bildat till fsv. samdräktelika, adv. (se -dräkteligen)] (†) motsv. -dräkteligen 2 o. -dräkt 2 b: överensstämmande, samstämmig. Ei .. tror jag någon så kunna skerpa Jacobi Epistels uttydning, at han skulle bortskämma all Pauli och hela Skriftenes samdräckteliga Läro om trones rättfärdighet. Raimundius HistLiturg. 61 (i handl. fr. c. 1580).
-DRÄKTELIGEN3~2010, äv. 04010, förr äv. -DRÄKTELIG l. -DRÄKTELIGA, adv. (-dräkt- (-drecht-, -dregt-, -drächt-, -dräckt-, -drägt-) 15231924. -drätt- 1684. -elig 16221631, 1695. -eliga (-elige) 15231712. -eligen 15591924. -lig 1673 (: samdräktlig; i vers)) [fsv. samdräktelika; sannol. bildat (ss. avledn.) till -dräktig]
1) (numera bl. ngn gg i vitter stil) motsv. -dräktig 1 o. -dräkt 2 a: endräktigt, i endräkt; enhälligt. (Vi) gofve ther samdrechtelighe vort ja och samtycke til. RA I. 1: 12 (1523). Wester Reymont Bönd. 2: 70 (1924).
2) (†) motsv. -dräktig 2 o. -dräkt 2 b: på överensstämmande sätt, samstämmigt. LPetri Kr. 46 (1559). (Församlingen skall i kyrkan) lofwa Gud med egen Röst, hwilket böör skee ordenteligen och samdrächteligen. Kyrkol. 13: 2 (1686).
-DRÄKTIG. [fsv. samdräktogher; till -dräkt]
1) (i vitter stil) motsv. -dräkt 2 a: som kännetecknas av l. innebär endräkt, endräktig. OPetri 3: 446 (1530). En samdrägtig rådplägning. Bælter JesuH 4: 473 (1757). Moberg Utvandr. 218 (1949). jfr o-samdräktig. särsk.
a) om person l. stat o. d.: ense l. enig l. överens (med ngn); som lever i endräkt; nästan bl. med pluralt l. koll. huvudord. Kongen och then Danske Adell äre samdrectige medt huar annen. G1R 12: 214 (1539). SFS 1917, s. 1880. särsk. (†) med bestämning inledd av prep. med, betecknande det i fråga om vilket endräkt föreligger. Wi are samdrektige medh waar sack i thet som wii kvnne giöre Hanss naade till tienst. GStenbock (c. 1570) i HSH 3: 78.
b) om beslut l. yttrande l. åsikt o. d.: enhällig; äv. övergående i 2: samstämmig (förr äv. i uttr. samdräktig med ngn, om mening: samstämmig l. överensstämmande med ngns); förr äv. i uttr. med en samdräktig röst, se röst, sbst.3 1 g α. RA I. 3: 101 (1593). Adelen sadhe: Wij hughne oss öfwer .. edher (dvs. borgerskapets) samdrächtighe mening med oss. RARP 7: 67 (1660). Ett samdräktigt beslut af båda kamrarna. Billing AntRiksd. 258 (1904). Den samdräktiga uppfattning, som rådde i huvudsakerna. TFolkbildnArb. 1915, s. 161.
c) ss. adv.: endräktigt, i endräkt. AOxenstierna 8: 265 (1633). särsk. (†)
α) i uttr. samdräktigt med ngn, i samförstånd med ngn, tillsammans med ngn. CFDahlgren 2: 314 (1819).
β) i utvidgad anv.: på ett fast o. konsekvent sätt. (Bristen på enhetlig ledning bland protestanterna) förhindrade, at man icke så samdrächtigt emoot Påwen, som han emoot them agera kunde. Brask Pufendorf Hist. 422 (1680; t. orig.: einmüthig).
2) (†) motsv. -dräkt 2 b: överensstämmande l. harmonisk o. d. En bildning .. der alla menskliga förmögenheter samdrägtigt yttrade sig som ett helt. Geijer I. 5: 9 (1810). Rydqvist Resa 129 (1838). särsk. övergående i bet.: regelbunden l. dyl. Höst, Sommar, Winter, Wåhr, haer sin rätt affmätt Tijd, / Alt bytes skifftwijs om vti samdräktig Strijd. Lucidor (SVS) 186 (1672).
Avledn.: samdräktighet, r. l. f. [fsv. samdräktoghet]
1) (i vitter stil) till -dräktig 1: samdräkt (se d. o. 2 a), endräkt, sämja. RA I. 1: 4 (1522). Strinnholm Hist. 5: 291 (1854). särsk. (†) i uttr. träda till ngns samdräktighet, enas med ngn, bli enig med ngn. The Orientaliske Församlingar hade åter trädt til then Romerske Församlingenes Samdrächtigheet. Schroderus Os. 2: 36 (1635; lat. orig.: ad consensum cum Romana).
2) (†) till -dräktig 2: överensstämmelse; harmoni; samstämmighet; jfr samman-dräktighet. Wij befinne dagheligen hoos oss sielfwe, een sådane förening och wilies samdrächtigheet och correspondens wara emellan .. (kroppens organ), At (osv.). Chesnecopherus Skäl Ff 1 b (i handl. fr. 1595); möjl. ssg. Schmedeman Just. 182 (1618). Siunges .. (psalmen före predikan) med mera betenckiande, andacht och samdrechtighet, än gemenligen sker, skulle mera Gudz ords krafft och Andans werckan spörjas. Swedberg SabbRo 1665 (1712).
-DRÄTTELIGEN, se -dräkteligen.
(6) -DYRKA, v. (†) dyrka (gudom o. d.) tillsammans (med annan gudom); jfr samman-dyrka. Jagh troor .. Och på Herran then helga Anda .., Then ock med Fadrenom och Sonenom samdyrkat oc ährat warder. Falck Und. 58 a (1558).
(6) -DÖMA. (tillf.) bedöma (två l. flera företeelser) på samma sätt l. ss. likvärdiga. SvD 1911, nr 342 B, s. 2.

 

Spalt S 445 band 24, 1964

Webbansvarig