| Publicerad 1964 | Lämna synpunkter |
SAM- ssgr (forts.):
1) till 1 a.
c) [eg. bildl. anv. av a] bot. i fråga om växter.
α) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.
β’) (†) substantiverat, i pl., om växter tillhörande ordningen Monoecia (med tvåkönade o. enkönade blommor på samma individ) inom klassen Polygamia i Linnés sexualsystem. Haartman Linné Indeln. 128 (1753).
2) tekn. till 1 b: anbringa (elektriska ledningar tillhörande olika strömsystem) på samma stolpar; företrädesvis ss. vbalsbst. -ande (jfr -byggnad 2). SvD(A) 1960, nr 311, s. 5.
3) till 2: bygga ihop (två l. flera byggnader o. d.); äv. i uttr. sambygga ngt med ngt; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: sammanbyggd. Bergman GotlVisby 27 (1858; p. pf.). LoF 1873, s. 103.
a) (i vitter stil) motsv. -bygga 1 a; om var o. en av två l. flera personer som bo l. leva tillsammans i samma bostad l. hus; särsk. om sådan person i förhållande till en l. flera av de övriga; äv. i mer l. mindre bildl. anv.; jfr -bo, sbst.2 1. Almqvist Hind. 79 (1833). För humoristen äro glädjen och sorgen, äro lifvet och döden sambyggare. Ljunggren Bellm. 101 (1867).
b) (i vitter stil) motsv. -bygga 1 b, om var o. en av två l. flera personer som bo l. leva på samma plats l. inom samma område l. ss. nära grannar o. d.; särsk. om sådan person i förhållande till en l. flera av de övriga; jfr -bo, sbst.2 2. Ekelund 1FädH 1: 5 (1829). Emanuelsson Plut. 2: 278 (1842).
c) (†) i bildl. anv. av a l. b, i pl., om djur som leva i samhälle. Fischerström Mäl. 219 (1785). jfr (med anslutning till sam- 4 o. bygga 9 b): Som Bien äro sambyggare, bygga utan att se, och derföre bygga i möjeligaste närhet med hvarandra, så kunna de icke gifva deras bon någon annan skapnad, än den, som är deras inbördes tryckning och utrymmet jämlik. VetAH 1792, s. 180.
d) [eg. bildl. anv. av a] bot. motsv. -bygga 1 c α α’, β: växt med enkönade blommor o. han- o. honblommor på samma individ, växt tillhörande klassen Monoecia i Linnés sexualsystem, enbyggare, monecist; äv. om kryptogam med han- o. honorgan på samma individ; jfr -bygge, adj. pl. Linné SystNat. 77 (1748). Krok o. Almquist Fl. 2: 101 (1947; om alger).
Avledn.: sambyggarskap, äv. sambyggareskap, n. (-ar- 1908 osv. -are- 1877) (numera bl. tillf.)
1) till -byggare a, om förhållandet att två l. flera personer bo l. leva tillsammans. Rydberg Brev 2: 230 (1877).
1) till 1 a, koll., om personer l. familjer som bo tillsammans. Hela sambygget nyttjade ett brygg- och bakhus. BL 1: 170 (1835). jfr: (Sv.) Sambyggen .. n. pl. (t.) Einwohner unter einem Dache, in einem Hause. Möller (1807).
2) till 2, om förhållandet att två städer förenas till en enhet. Några fruktade att öfverflyglas af nykomlingar och stredo emot de två städernas sambygge. Topelius Vint. I. 2: 355 (1860, 1880). —
(1 a) -BYGGE, adj. pl. [senare ssgsleden till bygga] (†) om växter: tillhörande klassen Monoecia i Linnés sexualsystem; anträffat bl. övergående i substantivisk anv., om sambyggare (se d. o. d). Sambygge, hafwa särskilda blommor för ståndarena och spirorna; men på en och samma wäxt stående. Haartman Linné Indeln. 7 (1753). Möller PrincBot. 6 (1755). —
1) (†) till 1 a, om förhållandet att två l. flera gårdar äro byggda på samma plats. Juhlin-Dannfelt 355 (1886).
2) tekn. till 1 b, om förhållandet att elektriska ledningar tillhörande olika strömsystem anbringas på samma stolpar; jfr -bygga 2. SOS VattenfVerk. 1957, s. 66.
Spalt S 444 band 24, 1964