Publicerad 1963   Lämna synpunkter
SALERNE sa3lerne2, n.; best. -et.
Etymologi
[av fvn. salerni, till salr, hus, rum (se SAL, sbst.2)]
(i skildring av ä. förh., enst., arkaiserande) avträde. Utanför på vallen stod salernet på fyra höga stolpar. Innan männen gingo till sängs brukade de gå dit i olika lag, fem i hvart, och sutto där sedan och pratade och sjöngo och dundrade med hälarna. Heidenstam Folkung. 2: 315 (1907).

 

Spalt S 263 band 24, 1963

Webbansvarig