saktmodelig

Publicerad 1963

SAKTMODELIG, adj. superl. -st (Schroderus Os. 2: 378 (1635: aldrasachtmodeligste)). adv. se SAKTMODLIGEN.

Ordformer

(sacht-)

Etymologi

[jfr ä. d. sagtmodelig; sannol. bildat till SAKTMODLIGEN]

(†) saktmodig (se d. o. 1). Helsingius (1587). At Christus .. är .. Gudz Son och then aldrasachtmodeligste Werldennes Frelsare. Schroderus Os. 2: 378 (1635). Tholander Ordl. (c. 1875).

Spalt S 237 band 24, 1963

Webbansvarig