Publicerad 1962   Lämna synpunkter
RÖSSJA, sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(ryska 1667 (: Steenryskor, pl.). ryssia 1667 (: steenryssia)—1769 (: stenryssior, pl.). rörsia 1748 (: rörsior, pl.). rösja (-ia) 1541—1863 (: stenrösjor, pl.). röska c. 1750. rössja (-sz-, -ia) 1618 (: Steenröszior)—1788. rözkia 1674 (: rözkior, pl.))
Etymologi
[fsv. rösia, sv. dial. rösja; i avljudsförh. till RÖSE, sbst.1]
(†) hop l. hög av stenar, röse. The togho stenar, och giorde ena rösio, och åto vppå samma rösio. 1Mos. 31: 46 (Bib. 1541; Bib. 1917: röse). I norra Halland funnos mångfaldiga märkvärdiga ställen, så med upresta stenar som ättehögar och Rörsior. Schück VittA 4: 426 (i handl. fr. 1748). AktsamlKungsådreinst. 419 (1788). — jfr STEN-RÖSSJA.

 

Spalt R 4566 band 23, 1962

Webbansvarig