Publicerad 1962   Lämna synpunkter
RÄTTSINNIG, adj.2; adv. -T (JernkA).
Ordformer
(rät- 1789. rätt- 1839)
Etymologi
[efter t. rechtsinnig, sannol. av recht, rätt (se RÄT, adj.1), o. en avledn. av fht. sind, väg, riktning (se SIN, SINNE, gång); jfr fd. retsinninges, från vänster till höger, t. rechtsinns, från höger till vänster]
(†) som går i rak l. normal riktning; jfr VIDERSINNIG.
a) om malmgång; särsk.: som leder rakt o. jämnt nedåt (utan krökar l. avvikelser åt sidan). Rinman (1789).
b) ss. adv., i uttr. numrera rättsinnigt, med avs. på kompass: anbringa de siffror som ange graderingen medsols. JernkA 1839, s. 258.

 

Spalt R 4196 band 23, 1962

Webbansvarig