Publicerad 1961   Lämna synpunkter
RÄNTENÄR (rä`ntenär Weste), m.||ig.; pl. -er (Stiernman Com. 1: 976 (1629), NSvMerc. 1762, s. 466) l. = (OxBr. 11: 527 (1634: rentenehr)); l. RÄNTENERARE, anträffat bl. i pl. = (Schroderus Urs. F 4 a (1626: Räntenerere)).
Ordformer
(äv. re-. -nehr, pl. 1634. -nerere, pl. 1626. -när 16291847)
Etymologi
[liksom d. rentener, rentenerer av mlt. rentenēr l. lt. rentnerer, avledn. av rente (se RÄNTA, sbst.1); jfr äv. t. rentner]
(†)
1) person med rätt att uppbära ränta (se RÄNTA, sbst.1 1). Nordforss (1805). Meurman (1847).
2) person som lånar ut pängar mot ränta; person som lever av räntorna på sitt kapital, rentier. Och håller iagh thet så före, at .. inga Menniskior hafwa ther warit ömkeligare vthsatte i thet the för Religionen skull måste fly .. än Räntenerere och the som inge faste Godz åtte. Schroderus Urs. F 4 a (1626; om nederländska förh.). Dreeff fördenskull them höghe Nödhen, at the moste vptagha berörde Penningesumma aff girige och omilde Räntenärer på en odrägeligh Åcker. Dens. Os. 1: 789 (1635). At .. (en lånebank) intet, som en blott räntenär, upbär Kronans och Undersåtares interesse-penningar för sine låner. Zettersten AnmMynt 103 (1771). Meurman (1847).

 

Spalt R 3961 band 23, 1961

Webbansvarig