Publicerad 1961   Lämna synpunkter
RÄKEL, sbst.2, r. l. m.
Etymologi
[jfr d. rækel, rækkel; av lt. re(c)kel, rökt o. torkad strimla av helgeflundra, l. fris. rekel, strimla; sannol. av det nord. ord som föreligger i shetl. rikkel, strimla (av fiskkött), ä. d. regle, d. dial. rigl(e), regl(e), rægl(e), trasa, strimla; möjl. rotbesläktat med RAK, adj., RÄCKA, v., m. fl. — Jfr RÄKLA, v., RÄKLING]
(†) (från Norge o. Island importerade) torkade o. rökta strimlor av helgeflundra; jfr RÄKLING. Orrelius 300 (1797). jfr VetAH 1806, s. 229 (: Raff och Räckel; angivet ss. omnämnt i en tysk fauna).

 

Spalt R 3787 band 23, 1961

Webbansvarig