| Publicerad 1961 | Lämna synpunkter |
RÄFSTETING räf3ste~tiŋ2 l. (numera företrädesvis i uttr. räfst- och rättarting) RÄFSTTING räf3st~, förr äv. RÄFSTATING, n.; best. -et; pl. =. Anm. Uttr. räfst och rättarting kan i äldre språkprov uppfattas ss. en skrivning för uttr. räfst- och rättarting o. utgör i yngre språkprov sannol. en ombildning av detta uttr. (med anslutning till RÄFST, sbst.2). Forna Konungars .. till Refst och Rättare Tingh gifne Fullmachter. SErikÅb. 1913, s. 75 (c. 1740); jfr 1 a. I en Stockholmstidning sitter en ung man och håller räfst och rättareting med den svenska litteraturens stormän. Segerstedt Händ. 92 (1926); jfr 3 slutet. Selma Lagerlöf .. låter .. leken sluta med räfst och rättarting. Olsson Fröding 18 (1950); jfr 3.
1) hist. ting där konungens domsrätt utövades; särsk. om dylikt ting som enligt Kristoffers landslag skulle hållas inom varje lagsaga åtminstone en gång om året på en viss i lagen angiven dag; jfr LANDSTING 1, RÄFSINGA-TING, RÄFST, sbst.2 1 a, RÄTTARTING. Tå wij (å konungens vägnar) räpstingh höllo och för rätta såthom i Borgo sokn. BtFinlH 3: 173 (1545). Ty täcktes Eders Kongl. Maj:t, som wi (dvs. de ofrälse stånden) .. begära, at Räfsta Ting efter 9 och 10 Cap. Ting. Bl hwart år i hwarje Lag-sagu hållas må. HC11H 10: 94 (1650). På räfstetingen kunde alla slags mål upptagas; dit hörde särskildt edsöres- och högmålssaker, mord, rån och alla dombrott. Hildebrand Statsförf. 136 (1896). TurÅ 1942, s. 15. — särsk.
a) i uttr. räfst- och rättarting, ngn gg äv. rättare- och räfsteting, ss. beteckning för två (under vissa tider skilda, under andra tider sammanfallande) typer av ting där konungens domsrätt utövades (av vilka enligt Kristoffers landslag räfstetingen voro lagtima, rättartingen urtima); jfr anm. ovan. Abrahamsson 588 (1726). I afseende på lagskipningen blefvo de fordna räfst- och rättaretingen, hvilka högst oordentligt höllos, (1614) utbytta mot en beständig öfverrätt, under namn af Hofrätt. Ekelund 1FädH II. 1: 174 (1830). (Östgötalagens räfst) utgör första början till de sedan så vigtiga räfste- och rättaretingen. Karlsson SvKonDomsrätt 11 (1890). De s. k. Rättare- och räfstetingen. AtlFinl. 32 a: 13 (1899). Fornv. 1926, s. 220.
b) (numera bl. tillf.) i utvidgad anv., om ting hållet av hertig inom hertigdömet. Konungs reffst äger konunger hålle öfver hele riket eller then han fulmechtig gör, meden medh furstlig reffsteting icke kan föllie konungs dom, uthan den vore fursten särdeles af konungen våldgifven. RA I. 2: 760 (1587).
2) (†) (årligen hållen) sammankomst för fastställande av de förpliktelser som åvilade de gentemot kronan prestationsskyldiga inom ett distrikt; jfr JORD-RANNSAKNING. LMil. 3: 6 (1692). Hwart åhr skall hållas jordransakning och räfsteting, så medh crone som skatte och frällse, så att bonden må wetta, huru mycket han skylldig blifwer på framfarne åhrs skatt och utlagor. FörarbSvLag 4: 226 (1695). KonvLex. (1864). jfr: Så lärer likväl goda bevis gifvas därtill, att i de ällsta tider med Räfst-Tingen förstodos de Jord-Ransakningar, som höllos öfver Kronans Hemman. Botin Hem. 1: 29 (1755).
3) i bildl. anv. av 1, om (ngt som liknar en) rättegång l. om kritisk granskning av missförhållanden l. om upprensning o. d.; äv. (motsv. 1 a) i uttr. räfst- och rättarting (jfr anm. sp. 3747 o. RÄFST, sbst.2 1, 1 e). I velen mig på Pijnobäncken föra / För Tadelns Räfste-Ting att redo för mig giöra. Düben Boileau Sat. 61 (1722). Är det rentav så .. att Sundsvallsprocessen (mot personer som tagit mutor) bara är den blygsamma upptakten till ett räfst- och rättarting av enorma proportioner? VeckoJ 1957, nr 3, s. 11. — särsk. i sådana uttr. som hålla (ett) räfsteting l. räfst- och rättarting med ngn (l. ngt), gå till rätta med ngn l. ta ngn i upptuktelse l. gå illa åt l. övervaka l. kritiskt granska ngn (l. ngt) o. d.; jfr anm. sp. 3747 o. RÄFST, sbst.2 1 e β α’. Ling As. 358 (1833). Beslutet (att resa) fattades .. om aftonen, när han höll räfsteting med sig själf. Lundegård Tit. 246 (1892). Det uppstår lätt ett yngre släkte, som håller räfst- och rättarting med de gamla idealen. HSchück (1904) hos Tegnér VSkr. 1: X. Kontraktsprosten skulle skickas till Tjurö för att hålla räfst- och rättarting med pastor Blidberg. Hellström Storm 151 (1935).
-DOM ~dωm2. vid räfsteting avkunnad dom; äv. konkretare, motsv. dom, sbst.1 2 a γ. Några ännu förvarade, 1405 utfärdade räfstetingsdomar. Schybergson FinlH 1: 103 (1887). —
-FÖRORDNING~020. förordning innehållande bestämmelser om räfsteting. 1413 års räfstetingsförordning. Rosman BjärkSäb. 1: 291 (1923). —
-PÄNNINGAR, pl. benämning på en 1835 avskaffad skatt som erlades inom (dåvarande) Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands o. Västerbottens län o. tillföll landshövdingarna där. Hülphers Norrl. 4: 339 (1779). —
-RESA, r. l. f. resa företagen av person(er) som förordnats att hålla räfsteting inom ett visst område. Karlsson SvKonDomsrätt 93 (1890). —
Spalt R 3747 band 23, 1961