Publicerad 1961   Lämna synpunkter
RÄDDIGHET l. RÄDDOGHET l. RÄDDUGHET, f.
Ordformer
(reddighet 1605. reddogett c. 1522. reddughet c. 1522)
Etymologi
[avledn. av fsv. räddogher, rädd, förskräckt (se RÄDDHÅGA)]
(†) rädsla, skräck, fruktan. När wij hördett (dvs. att biskoparna fördes fängslade ut ur slottet) begynte wij alle att skelffwa och föllo i stor reddughet. HSH 2: 10 (c. 1522). The rijde från Stocholm med hastighet / Vthi al som störste reddighet. Hund E14 479 (1605; i annan hskr.: Reddeligheet).

 

Spalt R 3721 band 23, 1961

Webbansvarig