Publicerad 1961   Lämna synpunkter
RÄDDERMAN räd3er~man2 l. RÄDDERSMAN räd3ers~, m.; best. -mannen; pl. -män.
Ordformer
(rädder- c. 1895. rädders- 1920)
Etymologi
[av RÄDDARE o. MAN, sbst.2; sannol. efter mönster av ordparet FRÄLSARE: FRÄLSERMAN; med avs. på formen räddersman jfr RIDDERSMAN]
(i vitter stil, föga br.) räddare. Du är min rädderman. Molin ÅdalP 60 (c. 1895). Flickan .. såg på prästen som på sin räddersman. Dahllöf Färj. 157 (1920).

 

Spalt R 3718 band 23, 1961

Webbansvarig