Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RYD ry4d, r. l. f. l. m. (JönkTb. 110 (1525) osv.) l. n. (Lagerbring Skr. 4 (c. 1764) osv.); best. -en, ss. n. -et; pl. -ar (Lundell (1893) osv.), ss. n. = (Lagerbring Skr. 4 (c. 1764) osv.); l. RY ry4, sbst.4, r. l. f. l. m.; best. -n (Granström Vis. 72 (1913) osv.) l. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -en (HylténCavFÅb. 1953, s. 88); pl. -ar; äv. RYA ry3a2, sbst.5, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(ry 1751 osv. rya 1878 (: ljungryorna, pl. best.)—1908 (: ryan, sg. best.). ryd (rÿ-) 1525 osv.)
Etymologi
[fsv. riudh l. rydh, f.? l. n., rydher, n. (anträffat ss. ortnamn l. ss. senare led i ssgr) o. ryþa, f., sv. dial. ry, n. l. f. l. m., o. (i Finl.) rydu, ryo, f.; jfr nor. dial. rjod, n., isl. rjóðr, n., öppen plats i skog, fht. riod (i ortnamn, se NOHeinertz i SkrVSocLd 7: 67 ff. (1927)) o. riuti, n., röjt land (t. dial. ried, reut); avljudande med (det ss. senare led i ortnamn anträffade) fsv. rudh, isl. ruð, n., fht. rod, röjt land; till den ieur. rot som föreligger i RAGG, sbst.1; formen rya är sannol. (åtminstone delvis) bildad till pl. ryor, uppsnyggning av ett dialektuttal motsv. ett ryer (pl. till ry, f.). — Jfr RY, sbst.1, RÖJA, sbst. o. v.]
mark som röjts (för att odlas); numera nästan bl. (i vissa trakter) om (ss. betesmark använt) skoglöst (oftast ljungbevuxet) jordområde, ljunghed. Twa engia på rÿdhen, som Per Snickere atthe. JönkTb. 110 (1525). Steniga backar, .. ljungfulla ryd eller fälader och vilda skogar göra merendels folket hurtigare och lättare. Lagerbring Skr. 4 (c. 1764). En inhuggning i skogen eller ett ”ryd”. NordT 1884, s. 193. Då hon gått med .. (sin far) över ryarna på orrjakter .. blev hon bunden med osynliga, starka band till ett fattigt, men skönt land. Eklundh Folk 154 (1918). GbgP 1950, nr 339, s. 15. — jfr LJUNG-RY.
Ssgr: RYD- l. (vanl.) RY-BETE, n. (i vissa trakter) bete på ljunghed. HylténCavFÅb. 1953, s. 88. —
-GATA. (i vissa trakter) fägata från gård l. by till bete på ljunghed. HylténCavFÅb. 1953, s. 88. —
-MARK. (i vissa trakter) hedmark. (Till inköp föreslås) skoglösa rymarker af flere tusen tunnlands vidd i Sunnerbo härad. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 1, Bil. nr 6 b, s. 93. —
-SKOG. [fsv. ryþskogher] (ryd-) (†) skog som är lämplig l. avsedd för röjning; jfr röje-skog. Arnell Stadsl. 405 (i handl. fr. c. 1650). FörarbSvLag 5: 204 (1713). —
-TALL. skogsv. spärrvuxen tall med grova grenar som växer (i enstaka exemplar l. glesa bestånd) på ljunghedar (i sydvästra Smål.). SkogsvT 1910, Fackupps. s. 419.

 

Spalt R 3230 band 23, 1960

Webbansvarig