| Publicerad 1960 | Lämna synpunkter |
RUSTIG rus3tig2, adj.3
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om barn: livlig o. högljudd, stojande. Att du som är så tyst, har fått så rustiga barn, sades det ibland till modern. Spong Kungsb. 180 (1928).
Spalt R 3129 band 23, 1960