RUSTAD, p. adj.
 Etymologi
[av ovisst urspr.; möjl. eg. utvidgad anv. av rustad, beredd till strid, p. pf. av RUSTA, v.1 (i bet. 2); möjl. delvis beroende på inflytande från t. entrüstet] 
 
 
 
(†) vred. (T.) Entrüstet, (sv.) förtörnad, rustad. Lind 1: 100 (1738). Möller (1745, 1755). 
 
   
Spalt R 3122  band 23, 1960
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se