Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RUSK, sbst.2, n.
Etymologi
[fsv. rusk, buller; jfr nor. dial. rusk, nyisl. rusk, båda med bet.: buller; vbalsbst. till RUSKA, v.2; jfr äv. mlt. rūsch, holl. ruisch]
(†) i fråga om träd l. löv: sus, susande, prassel; jfr RUSKA, v.2 2. Bellman (BellmS) 2: 73 (c. 1780, 1791). Ett rusk bland skogens löf hans skrämda öra hinner, / Bestört han ser sig om, men blott en flicka finner. Dens. Gell. 137 (1793). Trädens rusk från ek och al. Dens. SkrNS 2: 258 (1793).

 

Spalt R 3084 band 23, 1960

Webbansvarig