Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RUNDHULT run3d~hul2t, äv. RUNDHOLT ~hol2t, n., stundom r. l. m. (NTIdr. 1900, julnr s. 30, Holmberg Graves HomerD 96 (1955)); best. -et, ss. r. l. m. -en; pl. =, ss. r. l. m. -ar l. -er (Östergren (1936)); förr äv. RUNDHOLTS, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2994), n.; pl. =.
Ordformer
(-holt 1730—1949. -holts (-lz) 1773—1895. -hult 1758 osv. -hålt 1698)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. rundholt, holl. rondhout; av lt. rundholt l. t. rundholz, av rund (se RUND, adj.) o. holt resp. holz (se HOLT, sbst.1, HULT, sbst.2)]
sjöt. gemensam benämning på alla de långa, runda, stockformiga föremål (i allm. av trä) som på ett fartyg användas i rigg l. för andra ändamål, t. ex. ss. master, stänger, rår, gafflar, bommar o. bogspröt; ofta sammanfattande, i pl. l. (mera tillf.) sg., ss. koll. Rosenfeldt Tourville 114 (1698). Rundhult äro i allmänhet af trä. Dock göras numera ofta de gröfre rundhulten af järn eller stål. UFlott. 2: 63 (1904). Stående rundhult (master — undermaster, märsstänger, bramstänger, röjelstänger — bogspröt och klyvarbom) samt rörlig rundhult (rår — underrå, märsrår, bramrår och röjelrå — gafflar och bommar). Nilsson Skeppsb. 183 (1932). Fiskarsteket .. lämpar sig väl för att fästa ett tåg vid ett rundhult. Hägg Flagga 65 (1937).
Ssgr (sjöt.): A (mera tillf.): RUNDHULT-SPIRA, se B.
B: RUNDHULTS-GALGE. galge på ett skepp, för uppläggning av reservrundhult. Ekbohrn NautOrdb. (1840). —
-KLYKA. på skepp: klyka för uppläggning av rundhult. Lavén Sjökr. 100 (1854). —
-SPIRA, r. l. f. (rundhult- 1846—1854. rundhults- 1825 osv.) trädspira lämplig l. ämnad till rundhult. ReglVirkeslefv. 1825, § 58. —
-TIMMER. rundtimmer lämpligt l. ämnat till rundhult. Platen Glascock 1: 192 (1836). —
-TRÄ, n. jfr -timmer. EconA 1808, mars s. 59.

 

Spalt R 3029 band 23, 1960

Webbansvarig