Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RUMFAREN, p. adj.
Etymologi
[ssg med faren, p. pf. av FARA, v.2; förleden sannol. lt., t. rum, kortform av herum, omkring (jfr HÄROM, adv.2)]
(†) kringfaren l. dyl. Vthi människiones wesende och skick woro större lycksaligheet att förwänta, om alla Konungarijken woro lijtet och snart rumfarne. Rudbeckius KonReg. 212 (1615).

 

Spalt R 2925 band 23, 1960

Webbansvarig