Publicerad 1959   Lämna synpunkter
RUKTATION, r. l. f.
Ordformer
(äv. skrivet ruct-)
Etymologi
[jfr t. o. eng. ructation; av lat. ructatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till ructare, rapa, besläktat med feng. rocettan, få uppstötningar, o. fsv. rykta, rapa]
(numera knappast br.) med. rapning, uppstötning (av gaser). Gynther ConvHlex. (1948). Wernstedt (1951).

 

Spalt R 2784 band 22, 1959

Webbansvarig