Publicerad 1959   Lämna synpunkter
RUDENTERAD, p. adj.
Etymologi
[av fr. rudenté, till lat. rudens (gen. rudentis), tåg, tross. — Jfr RUDENTUR]
(†) försedd med ”rudentur”. (Kolonner) vid pass 19 alr höga Canelerade och rudenterade til nedre delen. Palmstedt Res. 104 (c. 1780).

 

Spalt R 2747 band 22, 1959

Webbansvarig