Publicerad 1959   Lämna synpunkter
RUCKSTÄNDIG, adj.
Etymologi
[av t. ruckständig, rückständig, avledn. av ruckstand, rückstand, återstod, till ruck, rück, i ssgr vanl. förkortning av zurück, o. stand, vbalsbst. till stehen (jfr AN-, BE-, EN-STÄNDIG m. fl.)]
(†) om lön o. d.: icke utbetald, innestående, resterande. Jag tackade (tsarens ombud) .., påminnandes därjemte, at de gemene (bland fångarna) måtte bekomma med sig bort (på sina nya vistelseorter) deras ruckständige underhålld. CPiper (1710) i HH XXI. 1: 60.

 

Spalt R 2744 band 22, 1959

Webbansvarig