Publicerad 1959   Lämna synpunkter
RUCKJORD ruk3~jω2rd, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[sv. dial. (Gotl.) ruckjord; förleden sannol. till sv. dial. (Gotl.) rucka, gammalt ruttet trä, ljungjord, sannol. etymologiskt identiskt med ROCKA, sbst.5, l. möjl. bildat till stammen i RUTTEN (se Gustavson Gutam. 1: 132 (1940))]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) lös jord bestående av multnade växtdelar; jfr ROCK-JORD. GotlLT 1852, nr 26, s. 2. Genom söndervittring och växternas förmultning (skapas) en torfliknande skogsmylla på örbotten (”ruckjord”). SkogsvT 1906, s. 535.

 

Spalt R 2742 band 22, 1959

Webbansvarig