Publicerad 1959   Lämna synpunkter
RUBBOT, adj.
Ordformer
(rubbuter)
Etymologi
[sv. dial. rubbot, rubbug, som har ful o. ojämn yta, skrovlig, knölig; avledn. av RUBB, sbst.1]
(†) som har fult ansikte. Verelius 210 (1681).

 

Spalt R 2723 band 22, 1959

Webbansvarig